S:t Josef

Den samariska kvinnan

Kristi förklaring

» 20 mars: S:t Josef – Jungfru Marias brudgum

En meditation av en karmelitnunna utifrån en S:t Josef-ikon
Ikonen visar Josef tillsammans med Jesus som just återfunnits i templet (Luk 2:41–52). Där hade ju pojken Jesus stannat kvar, medan Maria och Josef vände tillbaka till Nasaret. Varför gjorde han det? Har han plötsligt upplevt vem han verkligen är, den himmelske Faderns Son, Guds Son? Har han erfarit Faderns närvaro på ett påtagligt sätt? Templet är ju Guds boning på jorden. Här bor hans härlighet.

Sonen har i templet stått inför Fadern, helt riktad mot Gud – och endast här kan han vara. Lukas berättar att Jesus var tolv år gammal. Det är först vid 13 års ålder som den judiske pojken blir religiöst myndig, då kan han ta del i gudstjänstfirandet och är själv förpliktad att följa lagen. Till dess har hans far ansvar för att han växer in i judisk tro och sed. Det finns alltså ingen naturlig orsak till att Jesus nu stannar kvar i templet, t ex att han som myndig pojke söker upp judendomens lärare. Det som händer med honom i templet är ett speciellt Guds ingripande…

 
 

» 3:e sönd. i fastan/3rd Sunday of Lent

Predikan av/Homily by Dom Benedict Hardy
She could scarcely have been more of an outsider. For a start, just being a woman was enough to rule her out as someone a respectable rabbi like Jesus would be seen talking with. But more than that, she was a Samaritan woman. And worst of all, she was a sinful Samaritan woman, whose life-style would have put her on the margins even of her own people.And the circumstances could hardly have been less auspicious. Here she was, carrying out the monotonous drudgery of her daily routine. And then, she met Jesus.

That is, she met the Messiah; Jesus, the all-holy Son of God, the Lord, full of majesty beyond that of any King. So how could someone like her dare to approach him, much less speak familiarly with him? Because he came down. If she could never come to him, then he must come to her. And so she met him just as she was, where she was. He was tired from his journey, hungry and thirsty – a man just like us, in all things but sin. And there the 2 of them are, alone together, at Jacob’s well…

 
 

» 2:a sönd. i fastan

En meditation över Kristi förklaring av en karmelitnunna
Jesu ansikte strålar – det lyser som solen och hans kläder blir vita som ljuset. Detta sker när Jesus befinner sig i bön, när han står inför Fadern. Faderns ansikte lyser över Sonen. Genom hela det gamla förbundet har man bett Gud om att få se hans ansikte och att det skall få lysa över människan. ”Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta!” Och den stora aronitiska välsignelsen: ”Herren låte sitt ansikte lysa över dig och ge dig frid”. Nu står Sonen inför Fadern och han låter Faderns ansikte lysa över sig. Jesu ansikte börjar stråla av strålglansen som utgår från Faderns ansikte.

”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till samma bild, vi går från härlighet till härlighet genom Herren Anden… Guds härlighet strålar fram från Kristi ansikte och sprider sitt ljus” (jfr 2 Kor 3:18; 4:6). Det som sägs om oss, att vi förvandlas när vi ser Herrens ansikte, gäller så mycket mer för Kristus. Hela Faderns härlighet strålar ut mot Sonen. Vi ser Sonens eviga födelse från Fadern. ”På heliga berg har jag fött dig, som dagg ur morgonrodnadens sköte” (Ps 110:3). Jesus föds från Fadern här på det heliga berget, som han i ett evigt Nu föds från Fadern…