» Trettondedag jul – Epifania

Gud vill inte bara uppenbara sig för oss. Han vill också uppenbara sig med hela sin härlighet, ja, han vill ge oss del av den. Dagens högtid, epifania, Herrens uppenbarelse, tillhör de liturgiska fester då vi får en liten glimt av det som är Guds innersta hemlighet, hans egen härlighet och skönhet. ”Herrens härlighet går upp över dig”, säger profeten Jesaja. Och i mässans gloria, som just betyder härlighet, sjunger vi: ”vi tackar dig för din stora härlighet.” glädjen och tacksamheten över Guds härlighet som uppenbaras över oss är kärnan i vår tillbedjan. Vi får glädja oss över att Gud är van han är, oändligt upphöjd i sin eviga härlighet, och att han har sänkt sig ner till oss för att lysa upp vår jord – och vårt hjärta – med det ljus och den härlighet som övergår allt vad vi kan föreställa oss.

I sin ömma omsorg om oss väljer Gud oftast att beslöja och dölja sin härlighet. Hans ljus är helt enkelt för stort och bländande för att vi skall kunna stå ut med det. Guds skönhet är så annorlunda än allt vad vi menar med skönhet och glans, att den oftast uppenbarar sig i det lilla, i det oansenliga och förbisedda. Guds måttstock är inte världens. För att vi skall lära oss känna igen Guds härlighet och tillbe den måste vi vänja oss att leva på hans våglängd. Hans härlighet är fördold för världens ögon. Han utväljer ett litet, obetydligt folk, Israel, på vilket han lägger sin härlighet: ”Över dig uppgår Herren, och hans härlighet uppenbaras över dig.” Och när han själv vill bli människa och inkarnera sin härlighet, så sker det i det tysta, liksom i smyg…