31:a sönd. u.å. Årg. C

Predikan av Wilfrid Stinissen, karmelit

Luk 19:1–10.

Detta är en gripande, en underbar episod i Lukasevangeliet. Vi vet att Lukas älskar att berätta episoder där Jesu godhet och barmhärtighet lyser fram. Det är Lukas som berättar om det förlorade fåret, det förlorade myntet, den förlorade sonen. Sackaios hör också till denna kategori. Han är tullindrivare, men inte en vanlig sådan, han är tulltiänstemännens chef, ”architelônäs”. Han är rik, säger Lukas. Vi vet hur dessa tulltiänstemän blev rika på den tiden: genom att bedra och suga ut folk.

Det hela börjar med att Sackaios vill se Jesus. Vi i Karmel kan inte annat än tänka på vår helige fader Johannes som i sin Cántico diktar: ”Låt mina ögon få se dig/ ty du är deras ljus/ och bara för dig vill jag ha dem” (strof 10). Eller vi tänker på vår heliga moder Teresa som råkade i extas när hon i Salamanca hörde en novis som sjöng under rekreationen: ”Må mina ögon se dig, ljuve, gode Jesus!” Sackaios hade nog inte kommit så långt på mystikens väg, hans längtan efter att se Jesus var kanske mest nyfikenhet. Men för Jesus var detta redan tillräckligt för att ta sig an Sackaros.

Jesus ser upp mot honom där han sitter i sin sykomor, deras ögon ser rakt in i varandra. Och Jesus ser något helt annat än vad folket ser i Sackaios. Folket ser bara bedragaren, Jesus ser tvärs igenom det yttre skalet och ser vilka möjligheter som finns i Sackaios. Att det av denne bedragare och girigbuk kan bli något vackert. När Jesus ser synden, ser han aldrig bara synden, han ser den alltid som bränsle för hans barmhärtighet. Han tänker: ”Här finns något för mig att göra, här finns någon som behöver mig, någon som jag kan hjälpa, upprätta, förvandla.” Det finns ett hemligt samförstånd, en ömsesidig förståelse mellan en syndare som är medveten om sin synd och erkänner den, och Jesus som har tagit hela världens synd på sig. Folket föraktar Sackaios, men Jesus älskar honom.

Och nu går allting plötsligt mycket fort. ”Skynda dig ner, Sackaios”, säger Jesus, ”i dag – inte i morgon – skall jag gästa ditt hem.” Sackaios skyndar sig ner och tar emot honom med glädje. Det måste ha varit lite stressigt. Ingenting var förberett. Och när Jesus kommer, kommer också hans lärjungar. Tolv unga hungriga män. Men Sackaios är lycklig. Inte bara för att han känner sig upprättad av Jesus i sin mänskliga värdighet, han som blivit avskydd av folket och framför allt av fariseerna. Men han är också förvandlad: han vill ge hälften av hela sin förmögenhet till de fattiga och betala igen fyrdubbelt de pengar han har pressat ut. – Och Jesus är lycklig: han har ju kommit just för att rädda det som var förlorat.

”I dag skall jag gästa ditt hem”, säger Jesus också till var och en av oss. I kommunionen gästar han vårt hem. Är vi lika lyckliga som Sackaios och låter vi oss förvandlas som han?