Teresa av Avila, vänskapens mystiker. Del 4

Av Anders Arborelius OCD

Teresa betonar att vår frälsning, vår helgelse, beror på Jesu allra-heligaste mänskliga natur. Gud har blivit människa i Jesus Kristus för att bli vår Brudgum, vår Frälsare. Det betyder att han berör oss på alla mänskliga plan. Brudmystiken antyder mycket tydligt, att hela män-niskan är kallad att beröras av Jesus Kristus. Samtidigt måste hon kämpa mot den tendens som menade, att Kristi mänskliga natur mer var till besvär och hinder för en fulländad kontemplation. Liknande tongångar kan vi höra i dag. Man säger att vi måste lämna Jesus bakom oss och gå till Gud bortom alla ord och uttryck. Eftersom …

Läs mer

Vem är Jesus för Johannes av Korset?

Av Iain Matthew OCD

Ett sätt att börja kunde vara att ställa följande fråga. Tänk dig att någon tar kontakt med dig, någon som fått undervisning i den kristna tron, men som vill komma underfund med dess betydelse i hans eller hennes liv. Personen i fråga säger till dig: “Jag fick en kristen uppfostran och jag är förtrogen med Bibeln, men jag skulle vilja veta vad Jesus betyder för dig?” Vilka ord, eller vilken bild eller vilket minne skulle anmäla sig när du ville svara? Frågan om Jesus var Johannes fråga i Toledo. Han hade lärt sig om Jesus som barn, läst Bibeln noggrant, …

Läs mer

Teresa av Avila, vänskapens mystiker. Del 3

Anders Arborelius, karmelit

Min Herre och Konung vet mycket väl att jag inte har någon annan önskan än att han måtte bli en smula mer ärad och förhärligad av åsynen av hur han kan förvandla en så smutsig och stinkande gödselhög till en trädgård med så ljuvliga blommor. Hos Teresa finner vi insikten både i den oändligt höga kallelse som hon och vi alla, som Guds avbild och som Jesu brud, har och samtidigt insikten i svagheten, synden och behovet av frälsning. Det kan för människor i vår tid vara mycket svårt att hålla ihop att man i samma mening kan tala om …

Läs mer

Teresa av Avila, vänskapens mystiker. Del 2

Anders Arborelius, karmelit

I alla tider och miljöer finns det tendenser att försvaga Jesu plats i det kristna livet. Under Teresas tid fanns det något liknande vår tids New Age. Anhängarna av denna företeelse kallades alumbrados, och den innebar att om man skulle komma Guds mysterium närmare måste man avstå från tanken på Jesu mänsklighet och mänskliga liv. Det är ganska märkligt att dessa tankar dyker upp under hela kyrkohistorien. Man menar då, att om man skall komma djupare in i det mystiska livet, skall man sätta parentes om Jesu mänsklighet och bara inrikta sig på att komma gudomen närmare. Men Teresa kämpar …

Läs mer

Teresa av Avila, vänskapens mystiker. Del 1

Av Anders Arborelius, karmelit

Vi börjar med Teresas egna ord: Inget får skaka dig, inget förskräcka. Allting skall klarna. Gud är densamme. Vänta och vaka. Allt skall du vinna. Den som har Gud kan ingenting sakna. Gud ensam räcker. Dessa korthuggna fraser kan hjälpa oss att lära känna den som skall bli vår vän och ledsagare, Teresa av Avila eller Teresa av Jesus, som hon egentligen heter i Kyrkans liv. Vi kan sammanfatta hela hennes budskap med hennes egna ord: ”Kristus är en mycket god vän”. Att säga det är ingenting nytt. Evangeliet utandas denna vänskap på varje sida och i varje ord. Men …

Läs mer

Thérèse av Lisieux’ enkla bön

Av Dominique Sterckx, karmelit

Vad menas med denna enkelhet? Beror den på det faktum att extraordinära nådegåvor nästan helt lyser med sin frånvaro i detta stora kontemplativa helgons bön? Vari består den precis? Låt oss lyssna till Thérèse själv: “För mig är bönen en enkel blick mot himlen”. ”Å, vad bönens makt är stor! Den är som en drottning som i varje ögonblick har fritt tillträde hos konungen och som kan uppnå allt vad hon önskar. För att bli bönhörd behöver man inte nödvändigtvis läsa en vackert formulerad bön i en bok; om så vore skulle jag vara beklagansvärd!… Utom tidegärden, som jag är …

Läs mer

Maria – den av nåd helt frälsta

Av Anders Arborelius ocd

Maria drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan som den renhjärtade människa hon är leder hon alla vidare till Kristus. Hennes stora uppdrag är just att förmedla kontakten med honom. Han är vår enda medlare och överstepräst hos Fadern (Heb 4:14). Maria vill bara förmedla Kristi nåd till oss på ett moderligt och ömsint sätt. Hon skymmer aldrig vår blick på Kristus. Hon kan aldrig fördunkla honom i vårt trosmedvetande, bara förtydliga och förklara. Han är alltid vår Frälsare (jfr Luk 2:11). I Maria ser vi vad det är att vara helt och hållet frälst av Guds nåd. Frälsningen är …

Läs mer

Att möta Kristus

AV Emmanuel Martens, karmelit

Att tro på Kristus, alltså att vara kristen, betyder inte först och främst att acceptera de sanningar som står i katekesen. Ett sådant intellektuellt samtycke är endast ett första, fastän nödvändigt steg till den fulla tro som beskrivs i evangeliet, och som kräver hela personligheten som insats. Den som verkligen tror på Jesus överlämnar sig helt och hållet till honom, med alla sina krafter och all sin kärlek. Accepterandet av trons sanningar är en gudomlig gåva, en rik möjlighet att tränga in i den gudomliga verkligheten, men denna möjlighet måste förverkligas och ständigt fördjupas. Ständigt bör vi – det är …

Läs mer

Att leva med Maria

Av Wilfrid Stinissen ocd

Vi kan betrakta Maria som vår äldsta syster, som genom sitt liv konkret visar hur en kristen skall leva. Inom Karmel har vi alltifrån början i henne igenkänt en syster som inkarnerar Ordens ideal och sålunda stimulerar till efterföljelse, enbart genom att vara. Maria är ett perfekt föredöme för varje kristen. ”Man framställer den heliga Jungfrun som ouppnåelig”, klagar Thérèse av Jesusbarnet några månader före sin död, ”man borde i stället visa hur man kan efterlikna henne, hur hon i det fördolda övade dygderna; man borde påpeka att hon levde av tro precis som vi och bevisa det med texter …

Läs mer

The Vocation of a Pluscarden Monk

By Dom Benedict Hardy OSB

Desire for God. Longing to respond to Jesus Christ; fully, authentically, adequately; to his goodness, his love, his self gift. Desire to serve the Church; not just a bit, but with total commitment; even to the giving up of life itself. Desire to live the life of the Church; to live the Eucharist; to participate to the fullest extent possible in the mystery of the Church. Yearning for prayer: for more prayer; for deeper prayer; for prayer without ceasing. The gnawing sense that nothing “out there” can ever be enough; nothing can ever fully satisfy: because only God suffices. An …

Läs mer