Att leva med Maria

Av Wilfrid Stinissen ocd

Vi kan betrakta Maria som vår äldsta syster, som genom sitt liv konkret visar hur en kristen skall leva. Inom Karmel har vi alltifrån början i henne igenkänt en syster som inkarnerar Ordens ideal och sålunda stimulerar till efterföljelse, enbart genom att vara. Maria är ett perfekt föredöme för varje kristen. ”Man framställer den heliga Jungfrun som ouppnåelig”, klagar Thérèse av Jesusbarnet några månader före sin död, ”man borde i stället visa hur man kan efterlikna henne, hur hon i det fördolda övade dygderna; man borde påpeka att hon levde av tro precis som vi och bevisa det med texter …

Läs mer

The Vocation of a Pluscarden Monk

By Dom Benedict Hardy OSB

Desire for God. Longing to respond to Jesus Christ; fully, authentically, adequately; to his goodness, his love, his self gift. Desire to serve the Church; not just a bit, but with total commitment; even to the giving up of life itself. Desire to live the life of the Church; to live the Eucharist; to participate to the fullest extent possible in the mystery of the Church. Yearning for prayer: for more prayer; for deeper prayer; for prayer without ceasing. The gnawing sense that nothing “out there” can ever be enough; nothing can ever fully satisfy: because only God suffices. An …

Läs mer

Om Jesu påskmåltid och eukaristin

Av en karmelitnunna

Hur framställer Jesus sitt frälsarverk? Jesu hela sändning är att vara gåva. Evangelierna berättar på vilket sätt han är denna gåva och på vilket sätt vi kan ta emot den. Men det finns en händelse i Jesu liv i vilken han sammanfattar, synliggör och förverkligar hela sin kallelse. Under Jesu sista påskmåltid uppfyller och fullbordar Jesus hela det Gamla Testamentet med dess olika traditioner, religiösa seder, offer och messiasförväntningar. Hans sista måltid med lärjungarna och instiftandet av eukaristin sammanfattar och framställer hela Jesu frälsarverk. ”Eukaristi” är det namn den katolska Kyrkan gett altarets sakrament, då bröd och vin under den …

Läs mer

Den heliga Ande

Av Anders Arborelius ocd

I Jesus Kristus blir vi befriade. ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12). Jesus är vägen till Fadern. Men vi behöver också en vägvisare, en kompass, som hjälper oss att beträda denna rätta väg. Vi behöver någon som hjälper oss att lära känna och igenkänna Jesus, någon som vittnar om honom och påminner oss om honom (jfr Joh 14:26). Sonens synliga sändning kompletteras och aktualiseras av den Helige Andes osynliga. Det är han som fullbordar och avverkar Jesu verk i oss. Det är han som sätter …

Läs mer

Bön till vår Fru av Fatima

Heliga Jungfru Maria, med glädje och tacksamhet firar jag 100-årsjubileet av Dina uppenbarelser i Fatima. Öppna mitt hjärta för den nåd Du vill skänka mig under detta jubileum. Jag viger och anförtror mig själv åt Ditt Obefläckade Hjärta och ställer hela mitt liv till Ditt förfogande. Jag ger Dig min längtan efter fullkomlig förening med Din Son Jesus. Jag viger och anförtror alla dem jag älskar och alla mina önskningar åt Ditt Obefläckade Hjärta (säg här tyst dina intentioner). Marias Obefläckade Hjärta, jag ber Dig att välsigna och beskydda vår Heliga Katolska Kyrka! Marias Obefläckade Hjärta, Maria Fridens Drottning, jag …

Läs mer

Uppståndelsen – Anastasis

Ikonmeditation av en karmelitnunna

Uppståndelse-ikonen liknar ikonen som visar Jesu dop i Jordan. Det är samma berg som klyvs itu. Det är samma djup Jesus stiger ner i. I Jordan stiger han ner i det vatten där folket har befriats från sina synder, där de blivit rentvagna från all synd för att uppstå till ett nytt liv. I Uppståndelsen stiger Jesus ner ännu djupare. Ända tills den avgrund där synden båda har sin boning och sitt ursprung. Ända ner till djävulens domän. För att där befria människan ur djävulens käftar. Berget, själva skapelsen, sprängs isär när Gud stiger ner till dess innersta djup. Han …

Läs mer

Skärtorsdag – prästernas dag

Av Wilfrid Stinissen ocd

Skärtorsdagen är mer än någon annan dag under det liturgiska året prästernas dag. Vid kvällsmässan firar vi instiftelsen av prästämbetet och instiftelsen av eukaristin, som ger prästen hans existensberättigande och som utgör hans identitet. Allt i dag påminner oss präster om vårt kall och manar oss att, som Paulus skriver till Timotheos, ”blåsa liv i den nådegåva från Gud” (2 Tim 1:6) som finns hos oss alltsedan en av apostlarnas efterträdare lagt sina händer på oss. I alla religioner finns människor som på ett särskilt sätt har ansvar för relationen till Gud. De talar å Guds vägnar till hela folket, …

Läs mer

Abrahams och Marias Ja-ord

Av en karmelitnunna

Maria sammanfattade i sitt Ja, sitt fiat, alla de ja-ord som alltifrån Abraham uttalats i det första förbundet. Det var nödvändigt att Gud fick Abrahams ja för att den egentliga frälsningshistorien skulle ta sin början. Abrahams ja-ord och hans frambärande av sin son var en antecipation av Marias ja-ord och hennes frambärande av sin son. Abraham fick löftet om efterkommande som skulle bli lika talrika som havets sand och stjärnorna på himlen. Men han måste vänta i många år tills löftet infriades och sonen Isak föddes. Denna långa väntetid är en bild av Israels folks långa väntan på den utlovade …

Läs mer

S:t Josef

Av en karmelitnunna

En meditation utifrån en S:t Josef-ikon. Ikonen visar Josef tillsammans med Jesus som just återfunnits i templet (Luk 2:41–52). Där hade ju pojken Jesus stannat kvar, medan Maria och Josef vände tillbaka till Nasaret. Varför gjorde han det? Har han plötsligt upplevt vem han verkligen är, den himmelske Faderns Son, Guds Son? Har han erfarit Faderns närvaro på ett påtagligt sätt? Templet är ju Guds boning på jorden. Här bor hans härlighet. Sonen har i templet stått inför Fadern, helt riktad mot Gud – och endast här kan han vara. Lukas berättar att Jesus var tolv år gammal. Det är …

Läs mer

2:a sönd. i fastan – En meditation över Kristi förklaring

Av en karmelitnunna

Jesu ansikte strålar – det lyser som solen och hans kläder blir vita som ljuset. Detta sker när Jesus befinner sig i bön, när han står inför Fadern. Faderns ansikte lyser över Sonen. Genom hela det gamla förbundet har man bett Gud om att få se hans ansikte och att det skall få lysa över människan. ”Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta!” Och den stora aronitiska välsignelsen: ”Herren låte sitt ansikte lysa över dig och ge dig frid”. Nu står Sonen inför Fadern och han låter Faderns ansikte lysa över sig. Jesu ansikte börjar stråla av strålglansen …

Läs mer