Thérèse av Lisieux’ enkla bön

Av Dominique Sterckx, karmelit

Vad menas med denna enkelhet? Beror den på det faktum att extraordinära nådegåvor nästan helt lyser med sin frånvaro i detta stora kontemplativa helgons bön? Vari består den precis? Låt oss lyssna till Thérèse själv: ”För mig är bönen en enkel blick mot himlen”. ”Å, vad bönens makt är stor! Den är som en drottning som i varje ögonblick har fritt tillträde hos konungen och som kan uppnå allt vad hon önskar. För att bli bönhörd behöver man inte nödvändigtvis läsa en vackert formulerad bön i en bok; om så vore skulle jag vara beklagansvärd!… Utom tidegärden, som jag är …

Läs mer

Maria – den av nåd helt frälsta

Av Anders Arborelius ocd

Maria drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan som den renhjärtade människa hon är leder hon alla vidare till Kristus. Hennes stora uppdrag är just att förmedla kontakten med honom. Han är vår enda medlare och överstepräst hos Fadern (Heb 4:14). Maria vill bara förmedla Kristi nåd till oss på ett moderligt och ömsint sätt. Hon skymmer aldrig vår blick på Kristus. Hon kan aldrig fördunkla honom i vårt trosmedvetande, bara förtydliga och förklara. Han är alltid vår Frälsare (jfr Luk 2:11). I Maria ser vi vad det är att vara helt och hållet frälst av Guds nåd. Frälsningen är …

Läs mer

Att möta Kristus

AV Emmanuel Martens, karmelit

Att tro på Kristus, alltså att vara kristen, betyder inte först och främst att acceptera de sanningar som står i katekesen. Ett sådant intellektuellt samtycke är endast ett första, fastän nödvändigt steg till den fulla tro som beskrivs i evangeliet, och som kräver hela personligheten som insats. Den som verkligen tror på Jesus överlämnar sig helt och hållet till honom, med alla sina krafter och all sin kärlek. Accepterandet av trons sanningar är en gudomlig gåva, en rik möjlighet att tränga in i den gudomliga verkligheten, men denna möjlighet måste förverkligas och ständigt fördjupas. Ständigt bör vi – det är …

Läs mer

Att leva med Maria

Av Wilfrid Stinissen ocd

Vi kan betrakta Maria som vår äldsta syster, som genom sitt liv konkret visar hur en kristen skall leva. Inom Karmel har vi alltifrån början i henne igenkänt en syster som inkarnerar Ordens ideal och sålunda stimulerar till efterföljelse, enbart genom att vara. Maria är ett perfekt föredöme för varje kristen. ”Man framställer den heliga Jungfrun som ouppnåelig”, klagar Thérèse av Jesusbarnet några månader före sin död, ”man borde i stället visa hur man kan efterlikna henne, hur hon i det fördolda övade dygderna; man borde påpeka att hon levde av tro precis som vi och bevisa det med texter …

Läs mer

The Vocation of a Pluscarden Monk

By Dom Benedict Hardy OSB

Desire for God. Longing to respond to Jesus Christ; fully, authentically, adequately; to his goodness, his love, his self gift. Desire to serve the Church; not just a bit, but with total commitment; even to the giving up of life itself. Desire to live the life of the Church; to live the Eucharist; to participate to the fullest extent possible in the mystery of the Church. Yearning for prayer: for more prayer; for deeper prayer; for prayer without ceasing. The gnawing sense that nothing “out there” can ever be enough; nothing can ever fully satisfy: because only God suffices. An …

Läs mer

Om Jesu påskmåltid och eukaristin

Av en karmelitnunna

Hur framställer Jesus sitt frälsarverk? Jesu hela sändning är att vara gåva. Evangelierna berättar på vilket sätt han är denna gåva och på vilket sätt vi kan ta emot den. Men det finns en händelse i Jesu liv i vilken han sammanfattar, synliggör och förverkligar hela sin kallelse. Under Jesu sista påskmåltid uppfyller och fullbordar Jesus hela det Gamla Testamentet med dess olika traditioner, religiösa seder, offer och messiasförväntningar. Hans sista måltid med lärjungarna och instiftandet av eukaristin sammanfattar och framställer hela Jesu frälsarverk. ”Eukaristi” är det namn den katolska Kyrkan gett altarets sakrament, då bröd och vin under den …

Läs mer

Den heliga Ande

Av Anders Arborelius ocd

I Jesus Kristus blir vi befriade. ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12). Jesus är vägen till Fadern. Men vi behöver också en vägvisare, en kompass, som hjälper oss att beträda denna rätta väg. Vi behöver någon som hjälper oss att lära känna och igenkänna Jesus, någon som vittnar om honom och påminner oss om honom (jfr Joh 14:26). Sonens synliga sändning kompletteras och aktualiseras av den Helige Andes osynliga. Det är han som fullbordar och avverkar Jesu verk i oss. Det är han som sätter …

Läs mer

Bön till vår Fru av Fatima

Heliga Jungfru Maria, med glädje och tacksamhet firar jag 100-årsjubileet av Dina uppenbarelser i Fatima. Öppna mitt hjärta för den nåd Du vill skänka mig under detta jubileum. Jag viger och anförtror mig själv åt Ditt Obefläckade Hjärta och ställer hela mitt liv till Ditt förfogande. Jag ger Dig min längtan efter fullkomlig förening med Din Son Jesus. Jag viger och anförtror alla dem jag älskar och alla mina önskningar åt Ditt Obefläckade Hjärta (säg här tyst dina intentioner). Marias Obefläckade Hjärta, jag ber Dig att välsigna och beskydda vår Heliga Katolska Kyrka! Marias Obefläckade Hjärta, Maria Fridens Drottning, jag …

Läs mer

Uppståndelsen – Anastasis

Ikonmeditation av en karmelitnunna

Uppståndelse-ikonen liknar ikonen som visar Jesu dop i Jordan. Det är samma berg som klyvs itu. Det är samma djup Jesus stiger ner i. I Jordan stiger han ner i det vatten där folket har befriats från sina synder, där de blivit rentvagna från all synd för att uppstå till ett nytt liv. I Uppståndelsen stiger Jesus ner ännu djupare. Ända tills den avgrund där synden båda har sin boning och sitt ursprung. Ända ner till djävulens domän. För att där befria människan ur djävulens käftar. Berget, själva skapelsen, sprängs isär när Gud stiger ner till dess innersta djup. Han …

Läs mer

Skärtorsdag – prästernas dag

Av Wilfrid Stinissen ocd

Skärtorsdagen är mer än någon annan dag under det liturgiska året prästernas dag. Vid kvällsmässan firar vi instiftelsen av prästämbetet och instiftelsen av eukaristin, som ger prästen hans existensberättigande och som utgör hans identitet. Allt i dag påminner oss präster om vårt kall och manar oss att, som Paulus skriver till Timotheos, ”blåsa liv i den nådegåva från Gud” (2 Tim 1:6) som finns hos oss alltsedan en av apostlarnas efterträdare lagt sina händer på oss. I alla religioner finns människor som på ett särskilt sätt har ansvar för relationen till Gud. De talar å Guds vägnar till hela folket, …

Läs mer