Kardinal Newman – ett helgon för vår tid. Del 3

Av Nicholas Schofield, präst

Den 27 november 1847 fick han det påvliga tillståndet att grunda Oratoriet i England. Vid hemkomsten bodde han först en kort tid i Maryvale och St Wilfrid’s, Cotton, innan han flyttade till ett tidigare gindistilleri på Alcester Street i Birmingham och slutligen upprättade sitt Oratorium i Edgbaston år 1852. Han fortsatte med att grunda oratorieskolan, som var menat att bli ett “katolskt Eton” och ägnade resten av sitt liv åt att sörja för de fattiga i Birmingham. Han grundade även London-oratoriet år 1849 med en annan prominent konvertit som föreståndare, Frederick William Faber. Detta blev snart självständigt. I likhet med …

Läs mer

Kardinal Newman – ett helgon för vår tid. Del 2

Av Nicholas Schofield, präst

Newman hade beslutat förbereda sig för prästvigning, och pingstdagen 1825 vigdes han till anglikansk präst med sin första tjänstgöring i den nedslitna St Clement-kyrkan. Han insisterade på att besöka alla sina församlingsbor och fick således en första inblick i arbetarklassens fattiga förhållanden. En ny dimension kommer in i historien – själasörjaren Newman, med stor kärlek till de fattiga och obildade, en historia som skulle fortsätta i industristaden Birmingham. Det är ett viktigt korrektiv till den allmänt hållna synen på Newman som akademikern i sitt elfenbenstorn. Som lärare vid Oriel från 1826 betraktade han sina studenter också som medlemmar av sin …

Läs mer

Kardinal Newman – ett helgon för vår tid. Del 1

Av Nicholas Schofield, präst

Ombord sitt Alitalia-plan på väg till Glasgow sade påven Benedikt att “Newman framför allt var en modern människa som kände modernitetens alla problem; han konfronterade agnosticismens problem, omöjligheten att känna och tro på Gud… Han var en man med en djup andlighet och mänsklighet, en bönens man, han hade ett innerligt förhållande till Gud, ett personligt förhållande, och därför hade han också ett djupt förhållande till sin tids och vår tids människor.” Ja, 120 år efter sin död utövar Newman fortfarande en magnetisk dragning. Omfattningen och kvaliteten av hans skrivna verk (nästan 70 volymer om man inkluderar hans brev och …

Läs mer

Maria – Guds moder

Av Wilfrid Stinissen ocd

Maria sammanfattar i sin förväntan hela världens längtan efter en Frälsare. Hon är förtrogen med Skriften, vars budskap ingen någonsin har fattat som hon. Den helige Ande som överskuggat henne är ju densamme som inspirerat de heliga orden. Hon vet att hela det gamla förbundet är en enda långt utdragen adventstid. Och att denna omåttliga, universella längtan nu koncentreras i henne. Hon kan inte annat än bäva när hon tänker på att ögonblicket är inne för mänsklighetens längtan att uppfyllas och för Guds löften att infrias. Det barn som Maria föder i Betlehem är inte en liten människa i vilken …

Läs mer

En meditation för 4:e sönd. i advent

Av Wilfrid Stinissen OCD

Medan Lukas gärna betonar Marias roll i frälsningshistorien, understryker Matteus Josefs roll. Hos Lukas står Josef helt i skuggan, hos Matteus däremot är det han som leder den heliga familjen. Det är för honom och inte för Maria som ängeln visar sig och säger att han med Maria och Jesus måste fly till Egypten. och när faran är över därför att Herodes är död, är det åter till honom som ängeln säger att de måste återvända till Israel. Och när de har kommit till Israel är det åter Josef som får en uppenbarelse i en dröm att han måste bosätta …

Läs mer

Maria och Den Helige Ande hos Johannes av Korset

Av Emmanuel J. Sullivan, karmelit

Alla Johannes skrifter, hans prosa och ännu mer hans poesi, handlar om vad Gud vill åstadkomma i oss genom bönen, såväl som vilka under Gud redan har gjort i våra liv och i världen. Johannes uppmanar oss ständigt att göra rum i oss själva för Gud, att göra oss tomma så att Gud kan leva och handla genom var och en av oss. Maria är alltid närvarande i Johannes tankar. Hon är mer än någon annan en förebild för denna inre utblottelse som kallar fram själva fullheten av Guds självmeddelelse, närvaro och kärlek. För Johannes är det Maria som lär …

Läs mer

Advent och jul i Karmel

Av en karmelitnunna

”Vi kan ej höra stegen, Han nalkas oss ändå… Så stilla och så oförmärkt blir Guds gåva åt oss räckt…” sjunger vi i jultiden. Dessa ord passar även för adventstiden. När Gud kommer till jorden, in i människornas värld tränger han sig inte på. Han kommer stilla, försynt. Men han kommer lastad med oändliga rikedomar som han vill ge oss. Vem tar emot honom?I Karmel försöker vi bereda väg för honom, bereda väg för honom in i varje människohjärta. Hur gör vi det? Genom att bli lika stilla som han som kommer. Advent är stillhetens tid. I stillheten kan vi …

Läs mer

Se på Kristus! Den katolska Kyrkans självporträtt

Av Anders Arborelius, karmelit

Ekumeniskt samtal i Sankta Annagården, Lidingö 20 januari 2002 Innan Kyrkan ser på sig själv är det viktigt att veta att just detta kan vara en stor frestelse. Som Kyrkan är vi i första hand till för att se på Kristus och låta oss betraktas av honom. I andra hand är vi till för världen, för att ge världen Kristus. Att se sig själv i spegeln är alltid farligt. Det är vår tids kanske största hinder på vägen, både för att kunna vara Kyrka och för att kunna återspegla Jesus Kristus för världen. Samtidigt som denna fara att överbetona Kyrkan …

Läs mer

Äppelträdet

Av en anonym författare

I en stor hage växte en gång ett vackert äppelträd. Vid sidan om det växte en gran som var hög och mörk. En gång hade de båda träden varit lika små, men med tiden rände granen i höjden. Äppelträdet tyckte det såg ut som om granen växte ända upp till himlen. Själv bredde äppelträdet i stället ut sina grenar runt om sig. Varje vår översållades trädet av skyar med vit och rosa, ljuvligt doftande äppelblom. Om sommaren var det fullt av gröna små kart. Och när hösten kom, dignade trädet av röda, blanka äpplen. Då kom trädgårdsmästaren och plockade ned …

Läs mer

Jesu hjärtas högtid

Av den heliga Margareta Maria Alacoque, visitationsnunna (1647–1690)

Jag tror att vår Herres stora längtan att hans heliga hjärta skall hedras på särskilt sätt har det syftet att återlösningens verkan skall förnyas i våra hjärtan. Jesu heliga hjärta är en outtömlig källa som inget hellre vill än att flöda över i de ödmjukas hjärtan och göra dem fria och beredda att ge sitt eget liv efter hans vilja. Ur det gudomliga hjärtat rinner utan uppehåll tre bäckar: den första är barmhärtigheten mot syndarna, som mottar förkrosselsens och botens ande. Den andra är kärleken, som hjälper dem som lider nöd, särskilt dem som strävar efter fullkomlighet, och ger dem …

Läs mer