Advent och jul i Karmel

Av en karmelitnunna

”Vi kan ej höra stegen, Han nalkas oss ändå… Så stilla och så oförmärkt blir Guds gåva åt oss räckt…” sjunger vi i jultiden. Dessa ord passar även för adventstiden. När Gud kommer till jorden, in i människornas värld tränger han sig inte på. Han kommer stilla, försynt. Men han kommer lastad med oändliga rikedomar som han vill ge oss. Vem tar emot honom?I Karmel försöker vi bereda väg för honom, bereda väg för honom in i varje människohjärta. Hur gör vi det? Genom att bli lika stilla som han som kommer. Advent är stillhetens tid. I stillheten kan vi …

Läs mer

Se på Kristus! Den katolska Kyrkans självporträtt

Av Anders Arborelius, karmelit

Ekumeniskt samtal i Sankta Annagården, Lidingö 20 januari 2002 Innan Kyrkan ser på sig själv är det viktigt att veta att just detta kan vara en stor frestelse. Som Kyrkan är vi i första hand till för att se på Kristus och låta oss betraktas av honom. I andra hand är vi till för världen, för att ge världen Kristus. Att se sig själv i spegeln är alltid farligt. Det är vår tids kanske största hinder på vägen, både för att kunna vara Kyrka och för att kunna återspegla Jesus Kristus för världen. Samtidigt som denna fara att överbetona Kyrkan …

Läs mer

Äppelträdet

Av en anonym författare

I en stor hage växte en gång ett vackert äppelträd. Vid sidan om det växte en gran som var hög och mörk. En gång hade de båda träden varit lika små, men med tiden rände granen i höjden. Äppelträdet tyckte det såg ut som om granen växte ända upp till himlen. Själv bredde äppelträdet i stället ut sina grenar runt om sig. Varje vår översållades trädet av skyar med vit och rosa, ljuvligt doftande äppelblom. Om sommaren var det fullt av gröna små kart. Och när hösten kom, dignade trädet av röda, blanka äpplen. Då kom trädgårdsmästaren och plockade ned …

Läs mer

Jesu hjärtas högtid

Av den heliga Margareta Maria Alacoque, visitationsnunna (1647–1690)

Jag tror att vår Herres stora längtan att hans heliga hjärta skall hedras på särskilt sätt har det syftet att återlösningens verkan skall förnyas i våra hjärtan. Jesu heliga hjärta är en outtömlig källa som inget hellre vill än att flöda över i de ödmjukas hjärtan och göra dem fria och beredda att ge sitt eget liv efter hans vilja. Ur det gudomliga hjärtat rinner utan uppehåll tre bäckar: den första är barmhärtigheten mot syndarna, som mottar förkrosselsens och botens ande. Den andra är kärleken, som hjälper dem som lider nöd, särskilt dem som strävar efter fullkomlighet, och ger dem …

Läs mer

Petrusämbetet i kyrkan

Av Wilfrid Stinissen, karmelit

Vi vet alla att ekumeniken skulle göra snabbare framsteg om inte katolska kyrkan höll fast vid Petrusämbetet, som hon betraktar som något mycket väsentligt. Påven Paulus VI påpekade flera gånger att hans person, eller snarare hans ämbete, var det främsta hindret för ekumenikens framskridande. Just det ämbete som är instiftat av Jesus för att skydda och garantera enheten i hans kyrka tycks nu vara det som mest av allt står i vägen för denna enhet. Man kunde vara frestad att tala om livets ironi. Men livets ironi är i detta fall inget annat än människans olyckliga förmåga att förvandla gott …

Läs mer

Smaken från Källan

Av Koen De Meester OCD

Med anledning av Elisabeth av Treenighetens helgonförklaring 16 oktober 2016 På dagen för Elisabeths saligförklaring sade Johannes Paulus II: ”Åt vår desorienterade mänsklighet – som inte längre vet hur den skall finna Gud eller som har vanställt hans ansikte, som försöker grunda sitt hopp på vilka ord som helst – vittnar Elisabeth om hur man på ett fullkomligt sätt öppnar sig för Guds Ord, som hon själv tagit till sig i så hög grad att det blev en sannskyldig näring för hennes reflektion och bön, ja, ända därhän att hon i detta fann hela meningen med sitt liv…” Ty Gud …

Läs mer

Thérèse av Jesusbarnets syster Paulines anteckningar om 30 september 1897, helgonets dödsdag

Jag passade henne på morgonen under mässan. Hon sade inte ett enda ord till mig. Hon var uttröttad och flämtade, jag kunde ana att hennes lidande var helt obeskrivligt. I ett visst ögonblick knäppte hon händerna och tittade på statyn av Jungfru Maria. – O jag har uppsänt brinnande böner till henne! Men detta är den rena oblandade dödskampen utan minsta spår av tröst. Jag uttryckte mitt medlidande och min tillgivenhet för henne och tillade att hon hade uppbyggt mig mycket under sin sjukdom. – Och vilken tröst har du inte gett mig: Ack ja, den har varit mycket stor! …

Läs mer

Judit – den paradoxala tron

Betraktelse av en karmelitnunna

Tron, hoppet, kärleken ”Mina tre dygder”, säger Gud, Herre över de tre dygderna, ”mina tre dygder är inte annorlunda än männen och kvinnorna i ett hem.” Med dessa ord inleder Charles Péguy ett av kapitlen i sin bok Portalen till hoppets mysterium. Orden, lagda i Guds mun, utgör en intressant infallsvinkel till en liten meditation över tron, hoppet och kärleken, dessa tre fundamentala attityder i vårt förhållande till Gud. ”Mina tre dygder är inte annorlunda än kvinnorna i ett hem.” Låt oss glänta på dörren till Gamla testamentets skrifter och besöka tre kvinnor i deras hem. Tre kvinnor som var …

Läs mer

Undrens tid är inte förbi…

En intervju med Marie-Paul Stevens

Den 9 november 1906 avled den saliga Elisabeth av Treenigheten i Karmel i Dijon. Hon var en profet för Guds närvaro och blev saligförklarad 1984. I Karmel hade vi år 2003 en intervju med den belgiska sekularkarmeliten Marie-Paul Stevens där hon berättade om hur hon blivit helad till synes på Elisabeth av Treenighetens förbön. Detta har nu godkänts som det mirakel som möjliggjort Elisabeth av Treenighetens helgonförklaring 16 oktober 2016. Här följer nu på nytt den intervjun. – Marie-Paul, hur visade sig din sjukdom? – Mycket plötsligt! Sedan fjorton år var jag lärare i kristendom på en skolas tekniska linje, …

Läs mer

Jungfru Maria – Den troende

Av Anders Arborelius OCD

Andra Vatikankonciliet understryker med rätta att Jungfru Maria är en av oss. Liksom vi vandrade hon ”trons pilgrimsväg”(1). Liksom vi levde hon i tro, hopp och kärlek. Liksom vi tillbad hon den ende och trefaldige Guden. Därför kan hennes inre förhållande till Gud också bli ett exempel och en förebild för oss. I henne inkarneras den kristna tros- och livshållningen: människan-brudens totala överlåtelse till sin gudsmänsklige Brudgum. ”Salig hon som trodde” (Luk 1:45) har därför kristna upprepat i alla tider. ”Gudsmodern är, såsom redan den helige Ambrosius lärde, Kyrkans urtyp med avseende på tron.”(2) Att vara både Kyrkans urtyp och …

Läs mer