Gud har en plan, en särskild uppgift för varje människa. Det är en fantastisk glädje, lycka och nåd att få upptäcka denna helt personliga väg i livet; och endast detta kan göra oss lyckliga. Hur ska man kunna veta om man har en klosterkallelse, och sedan en kallelse till att viga sitt liv till Gud i ett karmelitkloster? Att man ens vågar ställa sig denna fråga är redan det ett steg på vägen.

I våra dagar då det finns ett oändligt utbud av möjligheter och inriktningar, och då tempot alltmer ökar, är det viktigt att våga stanna upp och bli stilla; för att inte rusa förbi sig själv är det nödvändigt att fråga sig själv: Vad vill jag med mitt liv? Vad är det jag djupast sett längtar efter? Vad är det som ger mig den djupa och bestående glädjen? Om man inte vågar möta sig själv och ställa sig dessa frågor finns det stor risk för att man fattar beslut som man sedan ångrar eller att man aldrig finner ro och frid, utan flackar hit och dit utan något mål för sitt liv.

Sedan kommer utmaningen att våga välja, att våga besluta sig för det man inser är ens uppgift och kallelse. För många människor nuförtiden är tanken att binda sig för hela livet något skrämmande och också orealistiskt. Men det ligger faktiskt i människans värdighet och kapacitet att med Guds nåd kunna ge ett löfte och vara det trogen. Trohet och uthållighet är något oerhört vackert och endast det ger bestående frid och glädje.

Ge dig själv tid för stillhet och eftertanke, så att Gud kan göra något mycket, mycket vackert av ditt liv! Denna hemsida vill hjälpa dig med det… Har du frågor, är du mycket välkommen att ställa dem till oss!
Fråga här! »

MARIA I KARMEL
Maria är vår moder, vi är hennes barn. Det ger en särskild atmosfär åt Karmels klosterliv. En moder älskar alla sina barn lika mycket. Hon älskar dem inte för att de är duktiga, snälla, söta, intelligenta eller fromma. Hon älskar dem helt enkelt för att de är hennes barn och hon ser var och en på djupet och bekräftar vår sanna identitet, den vi är och inte vad vi gör.
Läs mer »

VÄRLDSBÖNDAGEN FÖR KALLELSER
Söndagen den 29 april
Den fjärde påsksöndagen är världsböndag för kallelser till prästämbetet och det gudsvigda livet. Denna dag har vi, i den Barmhärtiga Kärlekens Karmel, sakramental tillbedjan hela dagen för denna intention. Vi ber Gud att ge kallelsens dyrbara gåva till många unga i vår tid och att de ska få mod att svara ja och sedan få uthållighet och glädje i denna kallelse. Låt oss förena oss i bön i denna viktiga sak, för Kyrkans skull och för själarnas frälsning!
Läs mer »

FASTETID OCH PÅSK I KARMEL
En karmelitnunna
Ordet ”påsk” kommer från det hebreiska ”pasách” som betyder ”gå förbi”. När ängeln gick förbi israeliternas hem i Egypten vars dörrposter var bestrukna med ett lamms blod skonade han dem. Israeliterna kunde då fritt lämna Egyptens träldom och vandra in i det utlovade landet. Så kom ordet ”påsk” mer att betyda utgång, befrielse, övergång från träldom till frihet, och slutligen övergång från detta livet till det eviga livet. Det är detta Jesus har åstadkommit för oss.
Läs mer »

EN KARMELITBRODER SVARAR PÅ FRÅGOR OM KALLELSEN
Sedan länge hade jag en längtan att få tillhöra Gud. Vid 17 års ålder var jag redan och snokade hos en viss orden, men sen kom Karmelitnunnornas CD ”In laudem Gloriae” i mina händer, sången ”Jesusbarn” gjorde ett djup intryck på mig. En tid senare var jag på ett bibliotek och kom av en slump framför boken ”Den inre Bönens väg” av P Wilfrid Stinissen. Genom denna bok fann jag det jag längtade efter, ett liv i bön…
Läs mer »

ETT LIV I BÖN OCH OFFER FÖR SJÄLARNAS FRÄLSNING. 1
En medlem av Karmels andliga familj
Innan Jesus återvände till Fadern gav han sina apostlar missionsbefallningen: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.” (Mark 16:15-16). Frälsningen är ingen självklarhet, utan beror på vår goda vilja att genom en levande tro ta emot Guds heliggörande nåd som skänks oss i dopet.
Läs mer »

ETT LIV I BÖN OCH OFFER FÖR SJÄLARNAS FRÄLSNING. 2
En medlem av Karmels andliga familj
Att vara kontemplativ innebär .. att vara en kanal för Guds nåd – hans eget övernaturliga liv – så att han kan låta den strömma genom oss och vidare ut till resten av Kyrkan, och i det långa loppet till hela världen. Såsom utgörandes olika delar av Kristi kropp är vi mer ett i Kristus än vad vi först kan tro, och de heligas gemenskap av alla döpta är i högsta grad en andlig verklighet där ”den enes helighet gagnar den andre”
Läs mer »

SALIGA ELISABETH AV TREENIGHETEN (1880-1906)
Elisabeth Catez föddes i en fransk officersfamilj den 18 juli 1880. Tidigt visste hon att hon ville ge sig helt åt den Gud som för henne alltid varit oändlig kärlek. Hon vet att ”varje händelse, varje lidande och varje glädje är ett sakrament som ger henne Gud”. Elisabeth av Treenigheten ville lära oss att dra oss tillbaka till vår ”inre cell” även då vi lever i en bullrig värld, och där i den inre tystnaden finna den Treenige Guden och låta Honom ta oss i besittning och bli omvandlade till Honom.
Läs mer »

VAD HAR FULLKOMLIGHETENS VÄG BETYTT FÖR MIG?
Vittnesbörd av en karmelitnunna. om vad Teresa av Avilas bok Fullkomlighetens väg har betytt för henne.
Fullkomlighetens Väg var den första boken av Moder Teresa jag läste. Den har verkligen varit ”Boken i mitt liv.”! Jag hade först som 18 åring läst en biografi om henne av Marcelle Auclair och genom den fick jag min kallelse. Sen läste jag FV och där lärde jag känna Jesus och fick ett personligt förhållande till Honom.
Läs mer »

VITTNESBÖRD FRÅN NÅGRA KARMELITNUNNOR
"Här riktar man in sig på det väsentliga. Jag ville lära känna Gud så mycket det bara var möjligt och Karmel riktar in sig på föreningen med Gud att leva i bön och bli bön och bönen insåg jag är det medel där vi bäst kan hjälpa våra bröder och systrar i världen." Så svarar en karmelitnunna på frågan om sin klosterkallelse och varför hon valde just Karmel.
Läs mer »

BRODER CLEMENS KARLSSON SVARAR PÅ FRÅGOR OM SIN KALLELSE
När jag upptäckt den katolska trosgemenskapen och dess vardagsnära öppenhet för den helige Andes närvaro anade jag att ett gudsvigt liv i ett kontemplativt kloster nog var min plats i Kyrkan. Det avgörande var emellertid läsningen av Lilla Thérèses självbiografiska skrifter samt ett besök i Norraby. Efter det visste jag lika enkelt som säkert: hit kommer jag att komma, här är platsen där jag ska besvara Guds kärlek.
Läs svaren »

BISKOP ANDERS ARBORELIUS SVARAR PÅ FRÅGOR OM KALLELSEN
Hur visste du att du hade en kallelse till Karmel? Vad och vem har hjälpt dig att finna denna kallelse? Vilka råd skulle du ge till den som känner en längtan efter ett kontemplativt (karmelitiskt) klosterliv? Hur kan man veta om man har en kallelse? Är det möjligt att vara trogen ett och samma livsval ett helt liv? Vad kan man göra för att förbli trogen kallelsen som man fått från Gud? Är du lycklig?
Läs svaren »

PATER WILFRID STINISSEN SVARAR PÅ FRÅGOR OM KALLELSEN
Hur visste jag att jag hade en kallelse till Karmel? Efter en lång och svår tid av inre osäkerhet fick jag plötsligt, under en stund av tillbedjan inför det utställda Sakramentet, en säkerhet att Gud ville ha mig i Karmel. Denna säkerhet var total och har aldrig lämnat mig.
Läs mer »

EN KARMELITNUNNA SVARAR PÅ FRÅGOR OM SIN KLOSTERKALLELSE
Beskriv den inre och yttre miljön i klostret. Kan du nämna något som har hjälpt dig att finna din kallelse? Hur är det att leva i en gemenskap med andra systrar? Hade du några andra visioner eller tankar om ditt liv, än att bara bli nunna, när du gick i kloster? Vad betyder tron för dig? Hur är dagordningen?
Läs svaren »

Ett liv i helgad kyskhet – ett tecken för vår tid
Av en medlem av Karmels andliga familj
För en ung människa som umgås med tanken på en klosterkallelse så är inte sällan kyskhetslöftet det som uppfattas som den största stötestenen. Fattigdom och lydnad kan väl kanske gå an, men att frivilligt avstå från allt det underbara som ett liv i äktenskap och familj medför, kan för många tyckas fullständigt otänkbart och rentav omöjligt. Och det är det egentligen också, mänskligt sett.
Läs mer »

GLÄDJENS LÅGA
Yvonne Bisiaux föddes i Paris 1893. Hon trädde in i karmelitklostret i Pontoise 1914, efter att ha flytt från hemmet där modern vägrade acceptera hennes val att leva som nunna. Hon var mycket musikaliskt begåvad och en lovande pianist. I lydnad skrev hon en självbiografi där hon beskriver sitt inre liv med Jesus. Marie-Angelique av Jesus, som hennes klosternamn lyder, dog 1919 i spanska sjukan endast 26 år gammal. Ett av hennes särdrag var den överflödande inre glädje som hon bevarade i livets alla svårigheter.
Läs mer »

ATT LEVA EUKARISTIN MED JUNGFRU MARIA
Tal av Priorinnan på Skärtorsdagen, Karmelitklostret i Glumslöv
Mina kära systrar.Nu står vi åter inför firandet av det heliga Triduum och i år tänkte jag låta Johannes Paulus II, vars saligförklaring vi snart med glädje skall fira, få leda vår lilla meditation. I sin encyklika om eukaristin, ”Ecclesia de Eucharistia”, som vi alla har läst men som det finns alla anledning att läsa igen, skriver han: ”Att betrakta Kristi anlete och betrakta det tillsammans med Maria är det ”program” jag har anvisat Kyrkan i gryningen av det tredje årtusendet… ”
Läs mer »

ATT FÖLJA DEN KORSFÄSTE
Genom våra löften viger vi oss totalt åt Gud. Vi väljer Jesus och ger honom vårt hjärta för evigt för att han skall vara vårt liv, vår glädje, vår salighet och vår enda kärlek. Genom att avlägga våra löften enligt Karmels Regel och konstitutioner uttrycker vi vår vilja att leva enligt Karmels spiritualitet, och väljer vi en livsstil präglad av bön, tystnad och ensamhet, av ömsesidig kärlek, glädje och gemenskap. Vi väljer samtidigt att delta i Jesu frälsningsverk, att ägna vårt liv åt att be och offra för alla människors eviga lycka hos Gud.
Läs mer »

KARMELS APOSTOLISKA ROLL I KYRKAN OCH VÄRLDEN
De berömda ord som Pius XI en gång skrev till kartusianerna gäller också för dig [som är karmelitnunna]: ”Det är uppenbart att de som ägnar sig åt ett liv av oavlåtlig bön och försakelse bidrar mycket mer till Kyrkans blomstring och mänsklighetens räddning än de som vinnlägger sig om att arbeta på Herrens åker.” I samma anda skriver vår helige fader Johannes att ”aldrig så litet av ren kärlek är dyrbarare för Gud och själen och till större nytta för Kyrkan än alla verk tillsammans” (AS B 29,2).
Läs mer »

INRE BÖN OCH KONTEMPLATION
Inre bön och kontemplation är Karmels signum. Den som säger ”Karmel” säger ”inre bön”. I Karmel kan man inte skilja begreppet ”inre bön” från begreppet ”kontemplation”. Målet är kontemplationen, och den inre bönen skall leda fram till den. De råd som här ges gäller därför både inre bön och kontemplativ bön i egentlig bemärkelse, och deras syfte är att du skall bli en stilla öppenhet som kan motta Guds gåva av sig själv.
Läs mer »

VID EN KLOSTERPROFESSION. 1
STÄLLFÖRETRÄDANDE BÖN OCH LIDANDE
Wilfrid Stinissen
Att dra sig tillbaka från världen, att inte längre aktivt delta i mänsklighetens kamp för en bättre värld, att leva ett liv i ensamhet, tystnad, bön, kanske bakom ett klosters murar, - kan man försvara det? Kan det vara Guds vilja? Är det inte höjden av egoism att bara tänka på sin egen själ, att överge sina kämpande bröder och systrar för att ensam njuta av Gud? Dessa frågor är berättigade. Det är viktigt att de får ett svar.
Läs mer »

NU GÄLLER DET MIG!
Det finns stunder i vårt liv då vi blir varse en kallelse som är mycket speciell och som vi känner är riktad enbart till oss. Intuitionen och lyssnandet banar sig väg in i själen och i anden och väcker hjärtat och sinnet. Som av en blixt från klar himmel drabbas vi av ett budskap, av en röst, av ett ljud som omedelbart ställer en fråga till oss och väntar på svar. I det ögonblicket kallas hela vår person att svara.
Läs mer »

HUR URSKILJER MAN EN ORDENSKALLELSE?
Emmanuel-Marie av den Helige Ande, karmelit
Att urskilja Guds kallelse i sitt liv är den stora frågan för var och en. Om Gud är min Fader och min skapare har han velat något med mitt liv. Man kommer aldrig till världen av en slump. Och att inte ta sig, eller att inte ha tagit sig, tid för att allvarligt överväga denna fråga, det är att löpa risken att man inte verkligen lever, eller att man inte utnyttjar sin kapacitet maximalt, eller att man väntar med att leva.
Läs mer »

LIV UTGIVNA FÖR ATT BÄRA DENNA VÄRLDENS BÖRDOR...
Anna Maria Canopi
Om det finns anledning att hoppas på Kyrkans och mänsklighetens framtid, beror det just på detta att det också i vår tid, tillsammans med sådan utbredd korruption, också finns så mycket ödmjukt lidande i tysthet, så många generösa offer, så mycket lovsång och förböner dolda i Kyrkans hjärta och särskilt i så många kvinnors hjärtan, som genom att avstå från mänskligt äktenskap och moderskap, mer intensivt kan leva det andliga moderskapets mysterium och ta del i mysteriet med Marias fruktbara jungfrulighet.
Läs mer »

PREDIKAN VID EN KARMELITNUNNAS IKLÄDNING
Av biskop Anders Arborelius o.c.d.
Kära systrar! En iklädning är alltid en kyrkans högtid, något som åskådliggör och förtydligar det som Gud vill göra med oss i sin kyrka. Jag tänkte att vi i all korthet skulle se på tre aspekter av det gudsvigda livet idag. Ordenslivet är en del av en större helhet - det gudsvigda liv som kan anta flera olika skepnader, men som har det gemensamt att de uttrycker denna totala vigning och helgelse till Guds ära.
Läs mer »

KALLELSENS NÅD
Brev till sin bror av heliga Teresa de los Andes (1900-1920)
Visst behövs det själar ute i världen som ägnar sig åt dygden, och i vår tid är goda förebilder mer nödvändiga än någonsin tidigare (...) Men det finns ännu större behov av själar, som helt viger sig åt Guds tjänst och oupphörligen lovar honom som gottgörelse för de skymfer världen tillfogar honom. Själar som älskar honom och håller honom sällskap för att så gottgöra att människorna överger honom. Själar som ber och ständigt bönfaller för syndarna och deras förbrytelser. Själar som fördolda i klostren och utan att få minsta ära därav offrar sig i tystnad för den mänsklighet, som vill dräpa sin Gud.
Läs mer »