Karmels regel

 
 
Den ursprungliga regeln för den allrasaligaste jungfrun Maria av Berget Karmels orden given av den salige Albertus, patriark av Jerusalem, och stadfäst av Innocentius IV. ”Albertus, genom Guds nåd patriark av Kyrkan i Jerusalem, till sina kära söner, Brocardus och de andra eremitbröder, som står under hans lydnad och bor vid Elias källa på berget Karmel: hälsning i Herren och den Helige Andes välsignelse! Många gånger och på många sätt (Hebr. 1:1) har de heliga fäderna föreskrivet hur var och en, vilken orden han än tillhör eller vilket slags klosterliv han än har valt, bör leva i lydnad mot Jesus Kristus (2 Kor. 10: 5) och troget tjäna honom med ett rent hjärta och ett gott samvete (1 Tim. 1: 5). Då ni emellertid ber oss att vi, i enlighet med er föresats, skall ge er en levnadsregel som ni i framtiden skall iaktta, bestämmer vi följande:

  • Om att ta emot boningsplatser
    Ni kan bosätta er på ensliga platser eller där man ger er områden, som är skickade och lämpade för ert ordensliv, i enlighet med vad som synes passande för priorn och bröderna.
  • Om brödernas celler
    I enlighet med läget av den boningsplats som ni beslutat bebo, skall dessutom var och en av er ha en egen avskild cell. Dessa celler anvisas åt var och en på det sätt som priorn själv beslutat och med medgivande av de andra bröderna eller av den klokare delen.
  • Om gemensamma måltider
    Trots detta skall ni i ett gemensamt refektorium inta den föda som man ger er, medan ni gemensamt lyssnar till någon läsning ur den heliga Skrift, där detta kan iakttas på ett lämpligt sätt.
  • Om priorns myndighet
    Det är inte tillåtet för någon broder att utan tillstånd från den som för tillfället är prior flytta från den plats som anvisats honom eller byta med någon annan. Priorns cell skall ligga vid ingången till det område där ni bor, så att han först kan gå dem till mötes som kommer dit, och så att allt som sedan skall göras går till väga på det sätt som han vill och finner för gott.
  • Om den ständiga bönen
    Var och en må förbli ensam i sin cell eller i närheten av den, medan han begrundar Herrens lag både dag och natt (Ps. I: 2) och vakar i bön (jfr 1 Petr. 4: 7), om han inte är upptagen av andra rättmätiga ting.
  • Om tidebönerna
    De som kan bedja tidebönerna tillsammans med klerkerna skall bedja dem i enlighet med de heliga fädernas föreskrifter och Kyrkans godtagna sedvänja. De som inte kan detta, skall bedja tjugofem Fader vår vid nattvigilien, utom på söndagar och högtider då vi bestämmer att de vid nattvigilien skall fördubbla antalet Fader vår och följaktligen bedja denna bön femtio gånger. Samma bön skall bedjas sju gånger vid laudes. Vid var och en av de övriga tidebönerna skall den likaledes bedjas sju gånger, utom vid vesper då ni skall bedja den femton gånger.
  • Om att inte ha något som sin egendom
    Ingen av bröderna skall beteckna något som sin egendom utan ni skall ha allting gemensamt (Apg. 4. 32), och priorn skall egenhändigt eller genom den broder, som av honom fått detta uppdrag, dela ut åt var och en efter hans behov (Apg. 4: 35), med hänsyn till vars och ens ålder och till vad han i övrigt behöver.
  • Vad man får äga gemensamt
    Det är emellertid tillåtet för er att ha åsnor eller mulåsnor, i den mån ni behöver det, och likaså andra djur eller fjäderfä för att giva er föda.
  • Om oratoriet och gudstjänsten
    Ett oratorium skall uppföras på lämpligast möjliga vis mitt ibland cellerna, och där skall ni varje morgon komma samman för att delta i den högtidliga mässan, där detta låter sig göra.
  • Om kapitlet och brödernas tillrättavisande
    På söndagar och andra dagar, när så behövs, skall ni dessutom tala om ordens upprätthållande och själarnas frälsning, och ni skall vid detta tillfälle även med kärlek tillrättavisa bröderna för deras överträdelser och förseelser, om sådana har varit märkbara hos någon.
  • Om brödernas fasta
    Ni skall fasta alla dagar, utom på söndagar, från det heliga Korsets Upphöjelses högtid ända till Herrens Uppståndelses dag, om inte sjukdom, kroppslig svaghet eller några andra rättmätiga skäl gör det tillrådligt att avstå från att fasta, ty nöden har ingen lag.
  • Om avhållsamhet från kött
    Ni skall avhålla er från att äta kött, om det inte måste förtäras som botemedel mot sjukdom eller svaghet. Och eftersom ni mycket ofta måste tigga medan ni är på resa, kan ni, när ni är hemifrån, äta rätter som tillretts med kött för att inte ligga era värdar till last. Till sjöss skall det emellertid vara tillåtet för er att även äta kött.
  • Förmaningar
    Eftersom människans liv På jorden är en strid (job 7: 1), och, de som vill leva ett gudfruktigt liv i Kristus lider förföljelse (2 Tim. 3. 12), och då dessutom er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han kan sluka (1 Petr. 5: 9), må ni med all iver sträva efter att ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd mot fiendens angrepp (Ef. 6: 11). Låt kyskheten vara ert bälte (Ef. 6: 14), och låt hjärtat bevakas av heliga tankar, ty det står skrivet: heliga tankar skall beskydda dig (Ords. 2: 11). Ta på er rättfärdighetens bröstpansar (Ef. 6: 14), så att ni älskar Herren, er Gud, av allt ert hjärta och av all er själ och av all er kraft, och er nästa som er själva (Mark. 12: 30-31). Ta under alla förhållanden trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar (Ef. 6: 16), ty utan tro är det omöjligt att behaga Gud (Hebr. 11: 6). Sätt även frälsningens hjälm på huvudet (Ef. 6: 17), så att ni väntar er frälsning av honom som är den ende Frälsaren , han som frälsar sitt folk från deras synder (Matt. 1: 21). Må även Andens svärd, som är Guds ord (Ef. 6: 17), i all sin rikedom bo i er mun och era hjärtan, och allt vad ni måste göra, gör det i enlighet med Herrens ord (Kol. 3: 16-17 och Rom. 10: 8).
  • Om arbetet
    Ni bör utföra något slags arbete, så att djävulen alltid finner er sysselsatta och inte genom er sysslolöshet får tillfälle att tränga in i era själar. Härvidlag finner ni på samma gång undervisning och föredöme hos den salige aposteln Paulus, genom vars mun Kristus talade. Denne apostel blev av Gud insatt till att vara hedningarnas härold och lärare i den sanna tron (1 Tim. 2: 7). Om ni efterföljer honom, kan ni inte fara vilse. Under arbete och möda, säger han, var vi bland er och vi arbetade dag och natt för att inte ligga någon av er till last, inte för att vi inte hade någon rätt till det, men vi själva ville ge et ett föredöme, för att ni skulle efterfölja oss. Ty när vi vistades hos er, gav vi er också detta bud, att om någon inte vill arbeta skall han inte heller äta. Nu hör vi ändå, att några av er för ett lättjefullt liv och inte uträttar något arbete. Sådana människor befaller vi och förmanar dem i Herren Jesus Kristus, att de skall arbeta under tystnad och äta det bröd, som de själva har förtjänat (2 Tess. 3: 8-12). Detta är den heliga och goda vägen, vandra på den (Jes. 30: 21).
  • Om tystnaden
    Aposteln anbefaller tystnaden, när han föreskriver att vi skall arbeta under tystnad. Och pä samma sätt vittnar profeten: Rättfärdighetens frukt är tystnad (Jes. 32: 17). Och vidare: Genom tystnad och förtröstan blir ni starka (Jes. 30: 15). Därför bestämmer vi att ni skall iaktta tystnad från och med kompletorium till och med prim följande dag. Under resten av tiden är det dock inte nödvändigt att iaktta tystnaden med lika stor stränghet, men man bör dock mycket noga ta sig i akt för mångordighet. Ty som det står skrivet, och erfarenheten lär oss detta i lika hög grad: Där många ord är, blir synden inte borta (Ords. 10: 19). Den som talar obetänksamt kommer i olycka (Ords. 13: 3). Den som har överflöd på ord skadar sin själ (Syr. 20: 8). Och i evangeliet säger Herren: För varje onyttigt ord, som människorna talar, skall de avlägga räkenskap på domens dag (Matt. 12: 36). Må alltså var och en skaffa en våg för sina ord och strama tyglar för sin mun, så att han inte slinter och faller omkull genom tungan och hans fall blir obotligt och ända till döds (Syr. 28: 25-26). Må han med profeten akta på sina vägar, så att han inte syndar med sin tunga (Ps. 39: 2), och med iver och omsorg söka iaktta tystnaden, som är rättfärdighetens frukt.
  • Förmaning till priorn om ödmjukhet
    Men du, broder Brocardus, och vem som än blir insatt till prior efter dig, må alltid ha i sinnet och i gärning iaktta det som Kristus säger i Evangeliet: Den som vill bli störst bland er, han skall vara er tjänare, och den som vill vara främst bland er, han skall vara de andras träl (Matt. 20: 26-27).
  • Förmaning till bröderna att vörda priorn
    Men ni, andra bröder, vörda ödmjukt er prior. Tänk snarare på Kristus än på honom själv, det är ju han som insatt honom till ert överhuvud och som sade till Kyrkornas föreståndare: Den som hör er, han hör mig, och den som avvisar er, han avvisar mig (Luk. 10: 16), för att ni inte skall kallas till doms för att ni visat honom förakt utan genom er lydnad skall förtjäna det eviga livets lön.

Detta har vi all korthet skrivit till er för att bestämma en regel för det levnadssätt som ni bör följa. Men om någon gör än mera skall Herren själv återgälda honom det när han kommer åter. Må han dock använda sig av det sunda förnuftet, som utgör måttstocken för alla dygder.”

 

Fråga oss om kallelser!

Har du frågor om kallelser, är du välkommen att ställa dem till oss: