Maria från Magdala* på Uppståndelsens dag

Meditation av en karmelitnunna

Meditation av en karmelitnunna.

På Uppståndelsemorgonen visar Jesus sig för Maria från Magdala som gråtande står framför den tomma graven. Det är först när han nämner hennes namn som hon känner igen honom. Spontant vill hon kasta sig ner för hans fötter och omfamna dem, men han säger ”Rör inte vid mig” – ”Noli me tangere”

“Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader.”

“Rör inte vid mig. Håll mig inte kvar när jag nu går till min Fader och er Fader till min Gud och er Gud. Er förening med honom är nu återställd. När jag “lämnar” er är det för att ta er med till Fadern.”

“Rör inte vid mig. Du som rörde vid min kropp, som smorde den med balsam och tvättade mina fötter med dina tårar och torkade dem med ditt hår. Då upplevde du vår enhet. Du skall veta att vår enhet nu är mycket innerligare, mycket djupare. Den beror inte på att du rör vid min kropp. Nu finns jag i ditt eget inre, i ditt eget inre djup och du är i mitt djup. När jag stiger upp till himlen, till min Fader, stiger jag samtidigt ner i din själs himmel. Där kan du alltid finna mig och röra vid mig.”

”Rör inte vid mig. Jag är inte nu sådan du var van att se mig. Min kropp har blivit annorlunda. Den är en förhärligad kropp. Den har blivit Uppståndelsekropp. Den är i himlen, samtidigt som du ser mig här framför dig.”

“Rör inte vid mig. Dra av dina skor. Kom inte nära. Ty du står på helig mark som Mose inför den brinnande busken. I mig har himlen öppnats för dig, Du står inför en öppen himmel.

”Rör inte vid mig. Du är som de tre som var med mig på Taborberget, Förklaringens berg, och som fick se min gudomliga härlighet stråla fram i min kropp. Denna härlighet strålar nu i min Uppståndelsekropp”.

”Rör inte vid mig, ty denna min kropp är så vacker, så gudomlig, så underbar. Du kan inte röra vid något så heligt.”

“Rör inte vid mig. Jag är förmer än vad du kan fatta och begripa, vad du kan gripa om och röra vid. Jag är Början och Slutet, den Förste och den Siste. Jag var död, men se jag lever i evigheters evighet och har nycklarna till döden och dödsriket”.

Maria såg två änglar sitta där Jesu döda kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Som keruberna över förbundsarken. Jesu grav är den nya och egentliga förbundsarken , i honom förenas människan med Gud.

Jesus visade sig först för Maria från Magdala. Hans kärlek går först ut mot henne. Ty han hade visat henne den största barmhärtigheten. Han visar sig inte först för älsklingslärjungen Johannes, utan för “synderskan” Maria Magdalena. Jesu kärlek går först mot oss syndare, mot oss som öppnar oss för hans barmhärtighet. Ur Maria hade han drivit ut sju demoner. Sjutalet visar fullheten. Hon hade varit fullständigt “besatt” av djävulen, av det onda. Han hade haft alla makt över henne. Och nu då alla demonerna är utdrivna är segern över djävulen fullständig, total.

Maria från Magdala är nu helt och hållet ren, fullständigt frälst av Jesus. I henne ser Jesus sitt återlösningsverk fullbordat och fulländat, som han såg det i sin mor Maria. Maria var segerbytet som gick före honom, den obefläckade avlelsen (“Hans segerbyte går framför honom”, Jes 40:10). Maria från Magdala är bytet han vunnit genom att övervinna djävulen (Mark 4:27). Maria Magdalena är ren, hennes blick är endast riktad mot Jesus, hela hon är helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på henne (Luk 11:33–36).

Jesus är den största gåvan Fadern kunde skänka sin mänsklighet. I honom finns gudomens alla skatter och hela Guds rikedom och härlighet, Guds skönhet, Guds Kärlek. Så har Maria från Magdala sett honom. Hon såg honom på korset, vanställd av smärtan och tortyren och samtidigt såg hon något annat: hans skönhet. Ty på korset gick hans kärlek till det yttersta. Hon såg blodet strömma ut från hela hans kropp. Det var kärleken som strömmade ut.

Det var en nödvändighet för Jesus att utge sig på detta sätt. Att låta hela sin kärlek strömma ut över världen. Når Jesus visar sig för Maria på Uppståndelsens morgon har han fullbordat frälsningen, I sin uppståndelsekropp har han återställd den mänskliga kroppen, hela människan, varje människa

Och denna kropp hade fått motta Maria Magdalenas speciella kärlek. Hon hade kysst Jesu fötter, tvättat dem med sina tårar, smort dem och torkat dem med sitt hår. Hon hällde dyrbar, äkta balsam över hans huvud. “När hon hällde denna balsam över min kropp, förberedde hon min begravning” sade Jesus om henne (Matt 26:12). Och det är just Maria från Magdala som blir den första som får se denna kropp efter Jesu Uppståndelse, hon fick se Uppståndelsekroppen.

*I denna text identifieras Nya testamentets Maria från Magdala med traditionens Magdalena, kvinnan som smorde Jesus.