Maria – Guds moder

Av Wilfrid Stinissen ocd

Maria sammanfattar i sin förväntan hela världens längtan efter en Frälsare. Hon är förtrogen med Skriften, vars budskap ingen någonsin har fattat som hon. Den helige Ande som överskuggat henne är ju densamme som inspirerat de heliga orden. Hon vet att hela det gamla förbundet är en enda långt utdragen adventstid. Och att denna omåttliga, universella längtan nu koncentreras i henne. Hon kan inte annat än bäva när hon tänker på att ögonblicket är inne för mänsklighetens längtan att uppfyllas och för Guds löften att infrias.

Det barn som Maria föder i Betlehem är inte en liten människa i vilken Gud på ett särskilt sätt tagit sin boning. Nej, detta människobarn är Gud. Och Maria som har fött detta barn är Guds moder. ”Till naturens häpnad har du fött på jorden Herren Gud som själv har skapat dig” (ur Alma redemptoris mater). Är det inte otroligt, är det inte en vacker saga, för vacker för att vara sann? Bör detta inte stämplas som mytologi? Det är tvärtom ett nyktert och sakligt konstaterande: eftersom Jesus är Gud, så är Maria, som har fött Jesus, Guds moder. Redan år 431, långt innan kyrkan splittrades, fastslog konciliefäderna i Efesos att titeln ”Theotokos – Guds moder” måste tillerkännas Maria.

Maria har ändå endast varit upphov till Jesu mänskliga, men inte till hans gudomliga natur. Hur kan hon då sägas vara Guds moder? Svaret är att man inte är moder till en natur utan till en person. Trots att Jesus har två naturer, är han bara en Person, den andra Personen i den heliga Treenigheten. Är det inte alltid så, att det barn som en mor bringar till världen är mycket mer än det som hon och hennes man kan åstadkomma? För varje mor är barnet inte frukten av eget arbete utan en Guds gåva. Det som en mor av egen kraft kan föda fram är en levande kropp. Att denna nya varelse är en person är inte hennes förtjänst utan Guds. Men icke desto mindre är det ingen som tvekar att betrakta henne som mor till detta barn. Så är också Maria Guds moder, därför att hon är mor till Jesus som är en gudomlig Person, trots att hon endast fött honom ”sarkikôs” – enligt köttet”.

Genom att konciliet i Efesos benämner Maria ”Theotokos” påstår det på samma gång att Jesus Kristus är sann Gud. Det går inte att skilja mariologin från kristologin. Den som vägrar Maria titeln ”Guds moder” snuddar ofrånkomligt, möjligen omedvetet eller ofrivilligt, vid den gamla irrläran som uppfattade distinktionen mellan de båda naturerna i Kristus som en distinktion mellan en gudomlig och en mänsklig person. Nestorianerna kunde inte tänka sig en mänsklig natur annat än som en mänsklig person. De trodde att Kristus till fullo kunde vara människa endast om han var en mänsklig person.

Att detta inte enbart är teologisk spekulation utan medför tungt vägande konsekvenser i fråga om tron på själva inkarnationen, det är lätt at inse. I stället för att med Skriften bekänna att ” Ordet blev kött” lär nestorianismen (åtminstone såsom traditionen uppfattat den) att Gud har förenat sig med en redan i förväg existerande människa. Gud skulle alltså inte ha blivit född som människa utan ha förbundit sig med en människa, så att det visserligen finns en innerlig relation mellan Guds Ord och människan Kristus, men utan att Ordet blir riktig människa och utan att denna människa kan sägas vara Gud.

I sitt andra brev till Nestorius skriver den helige Kyrillos av Alexandria: ”Det är inte så att en vanlig människa först har fötts ur den heliga Jungfrun och att sedan Ordet stigit ned över denna människa. Utan Ordet var redan förenat med köttet när det, enligt köttet, kom fram ur modersskötet. Man kan alltså säga att Ordet gjort denna köttsliga födelse till sin egen födelse… Därför har de heliga fäderna inte tvekat att kalla den heliga Jungfrun Guds moder”. Konciliefäderna i Efesos har officiellt ställt sig bakom detta ställe ur biskop Kyrillos brev.

Luther har aldrig ifrågasatt Efesoskonciliets lära. Han skriver: ”Detta koncilium har inte fastslagit något nytt i tron utan försvarat den gamla tron mot den nya uppblåstheten hos Nestorius. Ty denna artikel, att Maria är Guds moder, har från begynnelsen funnits i kyrkan och är inte någon nyhet från konciliet, utan det är utsagt av evangeliet eller den heliga Skrift. Det står ju hos S:t Lukas (1:32) att ängeln Gabriel bebådar för jungfrun att den Högstes Son skall födas ur henne. Och den heliga Elisabet: ’Hur är detta möjligt, att min Herres mor kommer till mig?’ Och änglarna under julnatten: ’I dag har en Frälsare blivit född åt er, han är Kristus, Herren’ och likaså den helige Paulus (Gal 4:4): ’Gud sände sin Son, född av en kvinna.’ Dessa utsagor – det vet jag visst – visar klart nog att Maria är Guds moder” (Citat från Max Thurian: Maria, Herrens moder ).

Maria är verkligen mor i ordets fulla betydelse. Jesus är hennes barn. Hon kan säga till honom: ”Ja, du är verkligen mitt kött och blod” (1 Mos 29:14). Hon älskar Jesus såsom varje mor älskar sitt barn, eller rättare sagt mycket mer, eftersom hennes syndfrihet gör hennes förmåga att älska mycket större. Men å andra sidan vet hon att barnets far inte är Josef utan Gud och att Gud bestämt detta barn till att frälsa världen från dess synd. Hon vet att hon inte kan lägga beslag på sitt barn, att hon har fött det åt världen. Betlehem betyder ”brödets hus”. Maria måste från början lära sig att dela ut brödet: åt herdarna, åt de vise männen, åt alla som kommer för att se. För henne är det inte fråga om att trycka sitt barn mot sitt hjärta. Hon måste låta honom stå till förfogande för alla.

 

Ur Maria i Bibeln – i vårt liv