Novena juni

Novena för juni

Trofasthet

Text

Mitt känsliga och älskande hjärta skulle lätt ha gett sig åt någon, om det hade funnit ett hjärta som kunde förstå det. Jag sökte bli förtrolig med några flickor i min egen ålder, särskilt två. Jag höll mycket av dem, och de å sin sida höll så mycket av mig som de förmådde. Men ack, vad människors hjärtan är trånga och flyktiga… Jag insåg snart att man inte förstod min kärlek. En av mina vänner måste fara hem till sin familj och återkom några månader senare; under hennes frånvaro hade jag tänkthenne och bevarat en liten ring som hon gett mig. Jag blev hjärtans glad vid att återse min kamrat, men fick bara en likgiltig blick… Hon förstod inte min kärlek, det kände jag, och jag tiggde inte om en tillgivenhet som förvägrades mig. Vår Herre har emellertid gett mig ett så trofast hjärta, att när det en gång har älskat djupt och rent, så älskar det alltid; därför fortsatte jag att be för min kamrat, och jag håller alltjämt av henne. (S S s.75)

       It often happened that she [Mme Martin] acknowledged her weariness and cast a longing glance to that cloister which she had once longed to enter. The temptation never lasted long. She had embarked upon her life and would go on to the end, faithful to the convictions she had expressed to her brother some weeks before the death of her first baby boy.

“I have much trouble over this wretched Point d’ Alençon, which puts the crown upon all my misfortunes. It is true I gain a little money, but, oh dear! at what a cost! It is at the cost of my life, for I believe that it is shortening my days, and unless God protects me in a special way, it seems to me that I shall not live long. I could easily console myself over that, if I had not children to bring up. I would gladly welcome death as one welcomes the soft, pure dawn of a beautiful day.

I often think of my saintly sister and her calm and tranquil life; she works, indeed, but not to gain perishable goods; she is amassing wealth only for Heaven, whither all her longings tend. And I, I see myself here bent down to earth, taking a vast deal of trouble to amass money which I cannot take with me and do not want to. Of what use would it be to me up yonder?

Sometimes I find myself regretting that I have not done as she, but at once I say to myself: ‘I should not have my four little girls, my charming little Joseph!’ No, it is better that I should be working where I am and they should be there! Provided I reach Heaven, with my dear Louis, and see them all better settled than I, I shall be happy enough like that, and ask no more.” (The Story of a Family p. 114-115)

Meditation

Kärleken i ett livskall, vare sig det är i det gudsvigda livet eller i ett äktenskap, kräver alltid offer och trofast uthållighet, där man dag efter dag säger ja till Guds väg och vilja. Känslorna kan göra uppror, men med kärlekens viljeakt kan vi fortsätta välja det enda rätta. Båda makarna Martin hade innan sitt äktenskap prövat det gudsvigda livet, men hade båda fått avslag. Gud hade en annan väg för dem, som genom deras trofasta kärlek till varandra ledde dem till att i äktenskapets sakrament bli de helgon Gud menat dem att bli. Gud tillåter att kärleken sätts på prov, för att så kunna låta den växa sig större och fastare, ja det blir en grund att bygga vidare på. Han renar den på så vis för att forma oss allt allt mer lika Sin Son. Ju renare kärleken är desto trofastare är den och en trofast kärlek, en sådan som Lilla Thérèse hade, gäller in i evigheten.

Böneintentioner:

Vecka 23: Att de som förbereder sig för äktenskap eller redan är gifta inser detta sakraments värdighet och att den är menad att forma dem till helgon.

Vecka 24: Att de som prövas i sin kallelse antingen i det gudsvigda livet eller i äktenskapet, vänder sig till Gud och får kraft att vara trofasta sin kallelse.

Vecka 25: Att vi i vardagens små detaljer väljer att vara trofasta Gud, Hans Kyrka och det vi föresatt oss.

Vecka 26: Att människor som blivit svikna och åter kan komma att tro på den trofasta kärleken.