Pater Wilfrid Stinissen svarar på frågor om kallelsen

1. Hur visste du att du hade en kallelse till Karmel?
Efter en lång och svår tid av inre osäkerhet fick jag plötsligt, under en stund av tillbedjan inför det utställda Sakramentet, en säkerhet att Gud ville ha mig i Karmel. Denna säkerhet var total och har aldrig lämnat mig.

2. Vad och vem har hjälpt dig att finna denna kallelse?
Jag gick i karmeliternas klosterskola, så tanken på Karmel var inte främmande. Det som hjälpt mig mest var nog läsningen av andliga böcker, särskilt Lilla Thereses självbiografi.

3. Vilka råd skulle du ge till den som känner en längtan efter ett kontemplativt (karmelitiskt) klosterliv?
Jag skulle rekommendera att redan nu varje dag ägna en viss tid åt bön och att stifta bekantskap med Karmels stora helgon genom att läsa deras skrifter och biografier. Dessutom skulle jag råda att välja en karmelit till andlig vägledare.

4. Hur kan man veta om man har en kallelse?
Först vill jag säga att en kallelse måste vara säker. Så länge du inte har denna säkerhet skall du inte träda in i ett kloster.Du måste kunna svara ja på dessa tre frågor:
a) Vill du? Vill du det verkligen, innerst inne? Tror du att du kommer att vara lycklig där?
b) Kan du… naturligtvis alltid med Guds hjälp? Har du förutsättningar för ett sådant liv? Fysisk och psykisk hälsa, en växande förtrolighet med Gud, en förmåga att leva i gemenskap, en fast och effektiv vilja att leva i kyskhet…
c) Får du? Är du inte redan bunden: genom äktenskap och/eller barn? Är du inte för ung eller för gammal? Finns det ett kloster som vill uppta dig?
Om svaret på dessa tre frågor är positivt får du anta att Gud kallar dig till ett kloster.

5. Är det möjligt att vara trogen ett och samma livsval ett helt liv? Vad kan man göra för att förbli trogen kallelsen som man fått från Gud?
Är det möjligt att vara trogen ett helt liv? Ja, det är möjligt. Beviset är alla de bröder och systrar som lever lyckligt i sitt kloster. Det är nog svårare i vår tid som präglas av instabilitet, men det är inte omöjligt. Just denna allmänna instabilitet kan vara en sporre till större trofasthet. ”När så många sviker Gud och kärleken, vill åtminstone jag glädja honom.” En stor hjälp är att vara djupt övertygad om Guds orubbliga trofasthet, att veta att han aldrig kommer att svika, att man alltid kan lita på honom.

6. Är du lycklig?
Ja, jag har alltid varit lycklig i klostret. En lycka som inte alltid innebär översvallande känslor, men en djup frid och tacksamhet att få leva i sanningen, i den verkliga verkligheten som är Gud och hans kärlek. Ett mera meningsfullt liv kan jag inte tänka mig.