Minipredikan för 18:e söndagen

En minipredikan för 18 söndagen under året, årg. B (Joh 6: 24–35)

av Wilfrid Stinissen ocd

Vi hör i evangeliet folket fråga Jesus: “Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?” Och Jesus svarar: “Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.” Så ber folket honom om ett tecken som ger stöd åt deras tro, som legitimerar den: “Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?” Deras reaktion är normal.  Att tro är inte att acceptera en serie abstrakta sanningar, att tro är att se hur Gud handlar i världens historia liksom han gjorde det för folket i öknen.

Folket hänvisar till mannat i öknen som var ett bröd från himlen. De var inte nöjda med att Jesus hade gett mat åt fem tusen. De tycker att mannaundret var mer än vad Jesus nu hade gjort.

Jesus tar tacksamt upp deras fråga. Det nya förbundets tecken ligger i förlängningen av det gamla förbundets tecken. Gud styrker sitt folk som vandrar genom öknen, som vandrar genom livet. Han ger mat åt sina barn. Han har gjort det tidigare, han gör det också nu. Men vilken mat! En oändligt mycket näringsrikare mat än den de fick i öknen under Moses tid. “Nej”, säger Jesus, “Mose gav er inte bröd från himlen”.  Det kom inte från himlen, det var trots allt en naturlig föda. Jag ger något mycket större: det sanna brödet från himlen, det bröd som förmedlar liv från Gud.

Jesus väcker längtan efter detta bröd som ger världen liv. Och han lyckas med det. Folket svarar precis som den samariska kvinnan som sade till Jesus när han hade talat om det levande vattnet som gör att man aldrig mer blir törstig: “Herre, ge mig det vattnet.” Folket säger: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”

Jesus svarar: ”Jag är livets bröd.” Han själv är den föda som han vill nära sitt folk med. Vi får äta honom som är själva livet. Vi får äta liv. Genom att han ger sig själv att äta är vår djupaste längtan tillfredsställd. Vi bär alla i oss en längtan att riktigt leva, att inte leva 50 % utan 100 %. Han gör det möjligt.  En bil lever – om vi får säga så – av bensin. Vi tankar regelbundet för att hålla den vid liv. Också vi måsta tanka för att hålla oss i liv. Vi får och vi måste äta livets bröd, själva livet.

Vilken otrolig uppfinning av Gud, att han gjort det så att vi kan äta honom som är Livet! ”Jag skall ge er liv, och liv i överflöd”, har han sagt. Det finns aldrig brist på liv, liksom det aldrig finns brist på kärlek.  Livets bröd är alltid tillgängligt och vill mätta vår hunger. Det enda villkoret är att vi tror, verkligen tror.