Utdrag ur artiklar i KARMEL 1/2018
Änglar, finns dom?
Anders kardinal Arborelius, karmelit
När vi kristna glömmer bort något eller försummar något i vår tro, kan det ibland dyka upp på annat håll och i ett annat sammanhang. Sanningen lever sitt eget liv och kan alltid stråla fram i sin egen kraft. Gud har vägar som vi inte känner. När vi kristna inte längre talar om änglar, då blir det kvällspressen som talar om änglavakt och New Age som intresserar sig för dem på ett lite märkligt sätt. Men Kyrkans liturgi och kyrkoår ser alltid till att vi får ägna oss lite mer åt änglarna en gång om året, vare sig vi vill eller inte. Änglarna tillhör Guds värld. De finns där, oberoende av vad vi tycker och tänker. Vill vi leva i Guds närhet och försöka göra hans vilja och ställa hela vårt liv till Guds tjänst och en gång få lova och förhärliga honom i all evighet, ja, då är änglarna oss till stor hjälp och välsignelse…
Teresa av Jesus – Helgonet som fick åldras
Mary of Saint Joseph, karmelitnunna
De oskodda karmeliternas orden kan visa fram en tilldragande skara av unga helgon som i tidig ålder gav sina liv till Gud och sedan dog medan de fortfarande var i sin ungdoms vår. Den mest välkända, den heliga Thérèse av Jesusbarnet, gick in i Karmel vid femton års ålder och dog när hon var tjugofyra. Den heliga Elisabeth av Treenigheten var tjugoen vid sitt inträde och dog, efter bara fem år i Karmel, som tjugosexåring. Ännu mer häpnadsväckande, den heliga Teresa de los Andes kom in ett par månader före sin nittonårsdag och dog innan hon fyllt tjugo.
Dessa unga kvinnor ger ett imponerande vittnesbörd om Guds kraft att på mycket kort tid frambringa stor helighet i dem som utan förbehåll ger sig själva till honom. Jag måste ändå bekänna att allteftersom jag blir äldre, blir stelare i lederna och därtill lite lomhörd, känner jag allt större sympati för heliga Teresa av Jesus, som uthålligt fick fortsätta sin andliga färd under ett långt livs alla skeden…
Teresa är en av de få karmelhelgonen som dog i hög ålder, och hennes färd genom livets alla skiften, med erfarenheter av brinnande iver och bittra misslyckanden, av bedrifter och besvikelser, av andlig växt och fysisk nedmontering, har så mycket att lära oss som verkar ha en bit kvar innan vi kommer i hamn. Hon kan ge oss mod att lita på Guds aldrig svikande handlande under alla omständigheter i våra liv, för att befria, helga och slutligen omdana oss.
Sankt Josefs böneskola – ta Maria hem till sig
Philippe av Jesus-Maria, karmelit
”När Josef vaknade, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.” (Matt 1:24) Hela Josefs själ och liv avslöjas i denna ögonblickliga lydnad, utan diskussion och effektiv….Han sade ingenting, han ställde inga frågor, han gjorde helt enkelt som han blev tillsagd…
”Var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande.” (Matt 1:20) Davids ättling är kallad att ta Maria, sin trolovade, hem till sig och så definitivt bekräfta det förbund han redan slutit.
Det är genom Maria och av Maria som Josef tar emot barnet Jesus, som han tar emot sin uppgift som far. Detta påminner oss om att det är genom Maria och av Maria som vi också tar emot Kristus, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Gud har valt att i tidens fullbordan komma till oss genom att födas av en kvinna, denna kvinna som Josef har betraktat, älskat, beskyddat och ledsagat. På så sätt förbereder minsta tillgivenhet, minsta bön, minsta lilla plats som vi ger Maria under tiden för bön, utan att kasta minsta skugga över vår relation till Gud, såsom en krubba för honom, en gynnsam miljö dit han kan komma för att meddela sig till oss…
Karmel och bön för prästerna
En karmelitnunna
”Jag har kommit för att rädda själar och särskilt för att be för prästerna.” (Självbiografiska skrifter) Detta kända citat av Thérèse av Jesusbarnet uttrycker på ett kärnfullt sätt karmelitnunnans särskilda uppgift i Kyrkan, Kristi kropp…
Hon skriver: Å, vilken skön kallelse, denna som går ut på att bevara jordens salt åt själarna! Detta är Karmels kallelse eftersom det enda syftemålet med våra böner och offer är att vara apostlarnas apostel, att be för dem då de med sina ord och framförallt genom sitt föredöme vinner själar för Evangeliet…”
De heliga Marie-Azelie och Louis Martin (I)
Frederick L. Miller, präst
I ett brev beskrev Thérèse av Lisieux sina föräldrar, Marie-Azelie och Louis Martin, som mer värdiga himlen än jorden. Deras helgonförklaring 18 oktober 2015 satte inte bara en helig stämpel på Thérèses ord utan kommer säkert att hjälpa de kristna att bättre förstå den avgörande betydelsen av deras kärlek som makar och föräldrar för deras döttrars mänskliga och andliga uppfostran.
Marie-Azelie Guerin var till yrket tillverkare av Alenconspets. Louis Martin var en skicklig urmakare och juvelerare. De möttes för första gången våren 1858 när de gick över St Leonards bro i deras hemstad Alencon. Senare i livet anförtrodde Zelie en vän att när hon såg Louis första gången hörde hon en inre röst som sade: ”Här är den man jag har förberett åt dig.”
Louis och Zelie är de enda makarna i Kyrkans historia som kanoniserats som ett par. Genom beslutet att fira deras årliga fest den 13 juli, deras bröllopsdag, betonar Kyrkan det faktum att Zelie och Louis Martin är helgon därför att de strävade efter helighet genom att låta äktenskapets sakramentala nåd förvandla dem.