Jesu ansikte strålar – det lyser som solen och hans kläder blir vita som ljuset. Detta sker när Jesus befinner sig i bön, när han står inför Fadern. Faderns ansikte lyser över Sonen. Genom hela det gamla förbundet har man bett Gud om att få se hans ansikte och att det skall få lysa över människan. ”Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta!” Och den stora aronitiska välsignelsen: ”Herren låte sitt ansikte lysa över dig och ge dig frid”.
Nu står Sonen inför Fadern och han låter Faderns ansikte lysa över sig. Jesu ansikte börjar stråla av strålglansen som utgår från Faderns ansikte. ”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till samma bild, vi går från härlighet till härlighet genom Herren Anden… Guds härlighet strålar fram från Kristi ansikte och sprider sitt ljus” (jfr 2 Kor 3:18; 4:6). Det som sägs om oss, att vi förvandlas när vi ser Herrens ansikte, gäller så mycket mer för Kristus. Hela Faderns härlighet strålar ut mot Sonen. Vi ser Sonens eviga födelse från Fadern. ”På heliga berg har jag fött dig, som dagg ur morgonrodnadens sköte” (Ps 110:3). Jesus föds från Fadern här på det heliga berget, som han i ett evigt Nu föds från Fadern.
Jesus är Ljus av Ljus. Ljuset från Fadern uppfyller Sonen helt och strålar fram i hans kläder, ja, även kläderna blir strålande, omvandlade, vita som ljuset. Detta kan vara en bild av skapelsen som Jesus har iklätt sig. Först iklädde han sig vid inkarnationen den mänskliga naturen, men genom den också skapelsen, som skall förvandlas, genomstrålas av Jesu ljus. Detta börjar vid inkarnationen, skymtar fram under Jesu jordiska liv och blir uppenbart i uppståndelsen och än mer när Jesus med sin uppståndna mänskliga kropp vid himmelsfärden återvänder till Fadern. Det fullbordas slutligen vid hans återkomst på den sista dagen då han skapar en ny himmel och en ny jord.
Jesu härlighet strålade fram från honom själv. Det blev en uppenbarelse av Jesu gudomlighet, att han är både sann Gud och sann människa. Även om Sonen får all sin härlighet från Fadern är han Gud av Gud. Vi kan också börja lysa när vi står inför Guds ansikte och bestrålas av honom, det som texten i Andra Korinthierbrevet talar om, men här framstår Jesus själv som Ljuset. ”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen”, läser vi i Johannesevangeliet (Joh 1:9).
Lärjungarna behövde denna manifestation av Jesus. De behövde kunna erinra sig den när de såg honom våndas ”till döds” i Getsemane och sedan dö på korset. Enligt Lukas evangelium talade Mose och Elia med Jesus om hans ”exodus”, det uttåg ur världen som han skulle fullborda på Golgota. På något sätt kom de för att trösta Jesus. Dessa båda gammaltestamentliga gestalter blev på ett mysteriöst sätt upptagna till Gud. Mose dog på berget Nebo och ingen fann hans grav, och Elia togs upp till himlen i en vagn av eld – av Guds helige Ande.
Lärjungarna fick se Jesu härlighet, de fick se hans gudomlighet. Den strålglans som utgick från honom skulle ta annan gestalt i örtagården och på korset, men det är samma strålglans, samma gudomliga härlighet, i själva verket den kärlek, ja den helige Ande, som han är helt uppfylld av.
Här på förklaringsberget är han strålande vit, men i örtagården och på korset märks han av blodets röda färg. ”Min vän är strålande vit och röd” (Höga visan 5:10). På Tabor strömmar Jesu kärlek fram i ljusets strålglans som bländar lärjungarna, och i Getsemane och på korset strömmar den fram i blodet som utgjuts. Var är Jesus vackrast, på förklaringsberget eller på Golgota? Golgotakullen är det egentliga ärlighetsberget.
”Ett lysande moln sänkte sig över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.’” När Jesus döps i Jordan säger Fadern: ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. Han tilltalar endast Sonen. Här på berget uppenbarar Fadern Sonen för lärjungarna, vem Sonen är och att de skall lyssna till honom. Han är ju Faderns Ord. Vid Jesu dop sänker sig Anden ner över honom i en duvas gestalt. Nu sänker sig ett moln ner över honom, Anden i molnets gestalt. Och molnet sänker sig ner över både Jesus och lärjungarna. Lärjungarna blir indragna i Jesu sändning. Från och med nu uppenbarar Jesus sitt kommande frälsningslidande för dem och inbjuder dem att följa med honom.
I Uppenbarelseboken står det att den himmelska staden varken behöver sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser över den och Lammet är dess lampa (21:23). Här finns två ljuskällor: Guds härlighet och Lammet. Så ser vi Jesus på förklaringens berg. Faderns härlighet strålar över honom och ljuset, det gudomliga ljuset som alltid lyser i Jesus blir synligt. Jesus är ju själv Ljuset.
Jesu vistelse på berget kan också föra tankarna till det höga berg som djävulen förde honom upp på, och varifrån han kunde se all världens riken. Om Jesus bara ville falla ned och tillbe honom skulle han få dem alla. Jesus avvisar frestelsen, men på förklaringsberget ser han att Fadern har lagt allt i hans hand genom att han lyder den gudomliga planen och fullbordar sin frälsargärning. I sin död frambär Jesus fullkomlig tillbedjan av Gud Fadern, en fullkomlig gåva av sig själv åt honom och åt mänskligheten.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.