Kallelsen till Karmel

Urskiljer du en möjlig kallelse till Karmel? Längtar du efter att genom Jungfru Maria leva i förening med Jesus Kristus, i alla Karmels helgons efterföljd – i ensamhet, tystnad, bön och offer för Kyrkan och för själarnas frälsning?

I våra dagar då det finns ett oändligt utbud av möjligheter och inriktningar, och då tempot alltmer ökar, är det viktigt att våga stanna upp och bli stilla. Det är nödvändigt att fråga sig själv: Vad vill jag med mitt liv? Vad är det jag djupast sett längtar efter? Vad är det som ger mig den djupa och bestående glädjen?

Det finns en utmaning i att våga välja, att våga besluta sig för det man inser är ens kallelse. För många människor nuförtiden är tanken att binda sig för hela livet något skrämmande och också orealistiskt. Men det ligger faktiskt i människans värdighet och kapacitet att med Guds nåd kunna ge ett löfte och vara det trogen. Trohet är ett av kärlekens vackraste kännetecken och endast det ger bestående frid och glädje.

Ge dig själv tid för stillhet och eftertanke, så att Gud kan göra något vackert av ditt liv!

Välkommen att kontakta oss!

«Karmelitnunnans liv»

Karmelitnunnans liv

Karmelitnunnans liv är ett liv helt vigt åt bönen och det fördolda livet, i det totala offret av sig själv till Guds Barmhärtiga Kärlek. Man kan jämföra detta liv med den lilla lampan som brinner och förtärs inför tabernaklet.

Denna livsform som ofta möter mycket oförståelse, eftersom det kan förefalla onyttigt, är dock en absolut nödvändighet för Kyrkan. Den heliga Thérèse av Jesusbarnet sammanfattade allt när hon sa: ”I min Moder Kyrkans hjärta ska jag vara kärleken, och så blir jag allt”….

» Kardinalens dröm

Nicholas kardinal av Cusa (1401-1464), Biskop av Brixen, var inte bara en stor kyrkopolitiker, ansedd påvlig legat och reformator av det andliga livet för 1400-talets präster och troende, utan också en man av tystnad och kontemplation. Han blev djupt rörd av en dröm där han fick se den andliga verklighet som har betydelse för präster och lekmän än i dag, kraften i självförsakelse, bön och offer hos andliga mödrar dolda i klostren.

» Missa Pontificalis in Annunciatione Beatae Virginis Mariea

Predikan av/Homily by Leo Kardinal Burke den 25 mars 2015
Epistola: Is 7, 10-15 Evangelium: Lc 1, 26-38. Today, we celebrate the beginning of our salvation at the virginal conception of God the Son in the womb of the Virgin Mary by the overshadowing of the Holy Spirit. The account of the event in the Gospel according to Saint Luke reveals the plan of God for our salvation from the moment of the sin of our First Parents. In accord with His plan, the Virgin Mary was to be the Mother of God, the Mother of the Divine Saviour.

» Kallad till Karmel

Ett vittnesbörd
”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila.” Sedan Herren gav mig nåden att längta efter Hans vilja, har jag börjat inse att min egen vilja är endast en börda och att all sann vila och glädje finns i Guds vilja. Därför längtar jag att inte längre söka mig själv i någonting, utan att överlåta mig till Gud min Fader i allt, då endast Han är GOD, endast Han är BARMHÄRTIG, Han är allt, och allt annat är ingenting utan Honom.

» Till en karmelitnunnas högtidliga profession

Av p Martinus Martin OCD
Kära syster Elisabeth av Jesus, det är inget människoverk som du idag bär fram till Guds altare för att i karmelitorden på livstid bli konsekrerad till hans egendom. Det är hans eget verk som du återlämnar till honom, det djupaste, innersta, det mest äkta, som är du själv. Han har skapat dig till den du är för att du skall vara given åt honom. Från evighet har han väntat på att du av egen fri vilja skulle bekräfta det han skapat dig till.

»Maria, den alltigenom vackra – Förebilden för det gudsvigda livet

Av sr M Regina van den Berg FSGM
Den gudsvigda kvinnan dras till att ge sig själv åt honom som är helt Vacker. Hon har hört Herren tala till henne: ”Hör dotter och ge akt och böj hit ditt öra; Glöm nu ditt folk och din faders hus; och må konungen få ha sin lust i din skönhet, ty han är din Herre och för honom skall du falla ned” (Ps 45:11). Med psalmisten utbrister hon till svar: ”Ett har jag begärt av Herren efter det strävar jag: att jag må få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar…

» Att vara kallad

Av en karmelit
Lilla Therese skrev i sin prolog till sina självbiografiska skrifter: ”Så öppnade jag Evangeliet, och min blick föll på dessa ord: ”Jesus gick upp på berget och kallade till sig några som det behagade honom, dessa två sista ord är understrukna, att kalla, och de kom till honom. Texten är hämtad ur Markus evangelium (3:13). ”Här” skriver hon vidare, är just hemligheten med min kallelse, med hela mitt liv…

» Att leva eukaristin med Jungfru Maria

Tal av Priorinnan på Skärtorsdagen, Karmelitklostret i Glumslöv
Mina kära systrar. Nu står vi åter inför firandet av det heliga Triduum och i år tänkte jag låta Johannes Paulus II, vars saligförklaring vi snart med glädje skall fira, få leda vår lilla meditation. I sin encyklika om eukaristin, ”Ecclesia de Eucharistia”, som vi alla har läst men som det finns alla anledning att läsa igen, skriver han: ”Att betrakta Kristi anlete och betrakta det tillsammans med Maria är det ”program” jag har anvisat Kyrkan i gryningen av det tredje årtusendet… ”

» Hur urskiljer man en ordenskallelse?

Av Emmanuel-Marie av den Helige Ande, karmelit
Att urskilja Guds kallelse i sitt liv är den stora frågan för var och en. Om Gud är min Fader och min skapare har han velat något med mitt liv. Man kommer aldrig till världen av en slump. Och att inte ta sig, eller att inte ha tagit sig, tid för att allvarligt överväga denna fråga, det är att löpa risken att man inte verkligen lever, eller att man inte utnyttjar sin kapacitet maximalt, eller att man väntar med att leva.

» I love Carmel – Jag älskar Karmel

Av en karmelitnunna, Karmel i Quidenham, England
I love Carmel: The truth of her, the rawness of her, and the gentleness. To those who love her she is not harsh or hard. Even the tears have meaning. – Jag älskar Karmel: dess sanning, dess kärvhet och mildhet. För dem som älskar Karmel är det inte strängt eller hårt. Även tårarna har där en mening.

» Jungfru Maria i Karmel

Alltid har man i Kyrkan vetat att Maria intar en hedersplats i det kontemplativa livet. Att vara kontemplativ är ju att bli överskuggad av Anden och bli havande med Ordet. För alla som vill leva kontemplativt är Maria en ledstjärna. Många av de vackra namn som Kyrkan i den lauretanska litanian ger åt Maria uttrycker precis det som kontemplativa människor längtar efter och vill vara: rättfärdighetens spegel, Vishetens säte, Andens kalk, elfenbenstorn, gyllene hus, förbundets ark.

» Maria i Karmel

Maria är vår moder, vi är hennes barn. Det ger en särskild atmosfär åt Karmels klosterliv. En moder älskar alla sina barn lika mycket. Hon älskar dem inte för att de är duktiga, snälla, söta, intelligenta eller fromma. Hon älskar dem helt enkelt för att de är hennes barn och hon ser var och en på djupet och bekräftar vår sanna identitet, den vi är och inte vad vi gör.

» Vad har fullkomlighetens väg betytt för mig!

Vittnesbörd av en karmelitnunna. Om vad Teresa av Avilas bok Fullkomlighetens väg har betytt för henne.
Fullkomlighetens Väg var den första boken av Moder Teresa jag läste. Den har verkligen varit ”Boken i mitt liv.”! Jag hade först som 18 åring läst en biografi om henne av Marcelle Auclair och genom den fick jag min kallelse. Sen läste jag FV och där lärde jag känna Jesus och fick ett personligt förhållande till Honom.

» Ett liv i bön och offer för själarnas frälsning. Del 1

Av en medlem av Karmels andliga familj
Innan Jesus återvände till Fadern gav han sina apostlar missionsbefallningen: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.” (Mark 16:15-16). Frälsningen är ingen självklarhet, utan beror på vår goda vilja att genom en levande tro ta emot Guds heliggörande nåd som skänks oss i dopet.

» Ett liv i bön och offer för själarnas frälsning. Del 2

Av en medlem av Karmels andliga familj
Att vara kontemplativ innebär .. att vara en kanal för Guds nåd – hans eget övernaturliga liv – så att han kan låta den strömma genom oss och vidare ut till resten av Kyrkan, och i det långa loppet till hela världen. Såsom utgörandes olika delar av Kristi kropp är vi mer ett i Kristus än vad vi först kan tro, och de heligas gemenskap av alla döpta är i högsta grad en andlig verklighet där ”den enes helighet gagnar den andre”.

» Ett liv i helgad kyskhet – ett tecken för vår tid

Av en medlem av Karmels andliga familj
För en ung människa som umgås med tanken på en klosterkallelse så är inte sällan kyskhetslöftet det som uppfattas som den största stötestenen. Fattigdom och lydnad kan väl kanske gå an, men att frivilligt avstå från allt det underbara som ett liv i äktenskap och familj medför, kan för många tyckas fullständigt otänkbart och rentav omöjligt. Och det är det egentligen också, mänskligt sett.

» Karmelitnunnan

Dikt av den saliga Elisabeth av Treenigheten (1880-1906)
Elisabeth Catez föddes i en fransk officersfamilj den 18 juli 1880. Tidigt visste hon att hon ville ge sig helt åt den Gud som för henne alltid varit oändlig kärlek. Hon vet att ”varje händelse, varje lidande och varje glädje är ett sakrament som ger henne Gud”. Elisabeth av Treenigheten ville lära oss att dra oss tillbaka till vår ”inre cell” även då vi lever i en bullrig värld, och där i den inre tystnaden finna den Treenige Guden och låta Honom ta oss i besittning och bli omvandlade till Honom.

» Glädjens låga

Yvonne Bisiaux föddes i Paris 1893. Hon trädde in i karmelitklostret i Pontoise 1914, efter att ha flytt från hemmet där modern vägrade acceptera hennes val att leva som nunna. Hon var mycket musikaliskt begåvad och en lovande pianist. I lydnad skrev hon en självbiografi där hon beskriver sitt inre liv med Jesus. Marie-Angelique av Jesus, som hennes klosternamn lyder, dog 1919 i spanska sjukan endast 26 år gammal. Ett av hennes särdrag var den överflödande inre glädje som hon bevarade i livets alla svårigheter.

» Att följa den korsfäste

Genom våra löften viger vi oss totalt åt Gud. Vi väljer Jesus och ger honom vårt hjärta för evigt för att han skall vara vårt liv, vår glädje, vår salighet och vår enda kärlek. Genom att avlägga våra löften enligt Karmels Regel och konstitutioner uttrycker vi vår vilja att leva enligt Karmels spiritualitet, och väljer vi en livsstil präglad av bön, tystnad och ensamhet, av ömsesidig kärlek, glädje och gemenskap. Vi väljer samtidigt att delta i Jesu frälsningsverk, att ägna vårt liv åt att be och offra för alla människors eviga lycka hos Gud.

» Karmels apostoliska roll i Kyrkan och världen

De berömda ord som Pius XI en gång skrev till kartusianerna gäller också för dig [som är karmelitnunna]: ”Det är uppenbart att de som ägnar sig åt ett liv av oavlåtlig bön och försakelse bidrar mycket mer till Kyrkans blomstring och mänsklighetens räddning än de som vinnlägger sig om att arbeta på Herrens åker.” I samma anda skriver vår helige fader Johannes att ”aldrig så litet av ren kärlek är dyrbarare för Gud och själen och till större nytta för Kyrkan än alla verk tillsammans” (AS B 29,2).

» Inre bön och kontemplation

Inre bön och kontemplation är Karmels signum. Den som säger ”Karmel” säger ”inre bön”. I Karmel kan man inte skilja begreppet ”inre bön” från begreppet ”kontemplation”. Målet är kontemplationen, och den inre bönen skall leda fram till den. De råd som här ges gäller därför både inre bön och kontemplativ bön i egentlig bemärkelse, och deras syfte är att du skall bli en stilla öppenhet som kan motta Guds gåva av sig själv.

» Vid en klosterprofession. Del 1. Ställföreträdande bön och lidande

Av Wilfrid Stinissen OCD
Att dra sig tillbaka från världen, att inte längre aktivt delta i mänsklighetens kamp för en bättre värld, att leva ett liv i ensamhet, tystnad, bön, kanske bakom ett klosters murar, – kan man försvara det? Kan det vara Guds vilja? Är det inte höjden av egoism att bara tänka på sin egen själ, att överge sina kämpande bröder och systrar för att ensam njuta av Gud? Dessa frågor är berättigade. Det är viktigt att de får ett svar.

» Nu gäller det mig!

Av Alessandro Macinai
Det finns stunder i vårt liv då vi blir varse en kallelse som är mycket speciell och som vi känner är riktad enbart till oss. Intuitionen och lyssnandet banar sig väg in i själen och i anden och väcker hjärtat och sinnet. Som av en blixt från klar himmel drabbas vi av ett budskap, av en röst, av ett ljud som omedelbart ställer en fråga till oss och väntar på svar. I det ögonblicket kallas hela vår person att svara.

» Liv utgivna för att bära denna världens bördor…

Av Anna Maria Caponi
Om det finns anledning att hoppas på Kyrkans och mänsklighetens framtid, beror det just på detta att det också i vår tid, tillsammans med sådan utbredd korruption, också finns så mycket ödmjukt lidande i tysthet, så många generösa offer, så mycket lovsång och förböner dolda i Kyrkans hjärta och särskilt i så många kvinnors hjärtan, som genom att avstå från mänskligt äktenskap och moderskap, mer intensivt kan leva det andliga moderskapets mysterium och ta del i mysteriet med Marias fruktbara jungfrulighet.

» Predikan vid en karmelitnunnas iklädning

Av biskop Anders Arborelius OCD
Kära systrar! En iklädning är alltid en kyrkans högtid, något som åskådliggör och förtydligar det som Gud vill göra med oss i sin kyrka. Jag tänkte att vi i all korthet skulle se på tre aspekter av det gudsvigda livet idag. Ordenslivet är en del av en större helhet – det gudsvigda liv som kan anta flera olika skepnader, men som har det gemensamt att de uttrycker denna totala vigning och helgelse till Guds ära.

» Kallelsens nåd

Brev till sin bror av heliga Teresa de los Andes (1900-1920)
Visst behövs det själar ute i världen som ägnar sig åt dygden, och i vår tid är goda förebilder mer nödvändiga än någonsin tidigare (…) Men det finns ännu större behov av själar, som helt viger sig åt Guds tjänst och oupphörligen lovar honom som gottgörelse för de skymfer världen tillfogar honom. Själar som älskar honom och håller honom sällskap för att så gottgöra att människorna överger honom. Själar som ber och ständigt bönfaller för syndarna och deras förbrytelser. Själar som fördolda i klostren och utan att få minsta ära därav offrar sig i tystnad för den mänsklighet, som vill dräpa sin Gud.
(artikel saknas)

»Reflections on the vocation to contemplative life

This letter from an enclosed Carmelite nun was addressed to the young women at the Voice of the Family conference Created for heaven: the mission of Catholic young adults in today’s world, Rome, 20 October 2018.

We are very happy to make it available to all!

Dear young people,

In the world in which we live, which seems to have completely forgotten the supernatural order, and therefore the existence of God, it is natural to wonder what the contemplative life is, why it exists and whether it is necessary for it to continue to exist. To answer these questions, we must examine history and ask ourselves: why, in the course of 2000 years of Christianity, monks and nuns have withdrawn into solitude, so-called “cloisters” have been built, and these have become even synonyms of their environment, of the kind of life that is defined precisely as “claustral”? The contemplative life, which to modern man appears as an escape from the world and its challenges, is really the manifestation of the greatest love that a creature can render to his Creator…