Jungfru Maria i Karmel

1.
Alltid har man i Kyrkan vetat att Maria intar en hedersplats i det kontemplativa livet. Att vara kontemplativ är ju att bli överskuggad av Anden och bli havande med Ordet. För alla som vill leva kontemplativt är Maria en ledstjärna. Många av de vackra namn som Kyrkan i den lauretanska litanian ger åt Maria uttrycker precis det som kontemplativa människor längtar efter och vill vara: rättfärdighetens spegel, Vishetens säte, Andens kalk, elfenbenstorn, gyllene hus, förbundets ark. Den heliga Jungfruns dygder är just de dygder som blommar eller borde blomma i det kontemplativa livet.

2.
Som karmelit tillhör du en Orden som från allra första början har haft en djup och innerlig kärlek till Jungfru Maria. Karmelitbrödernas lilla kyrka på berget Karmel var vigd åt Vår Fru. Därför kallades karmeliterna ”den saliga Jungfru Maria av berget Karmels bröder”. Maria kallas decor Carmeli, Karmels smycke och prydnad. Hon ger vår Orden en särskild skönhet. Som karmelit får du kalla henne din stolthet. Om vår Orden skulle tappa sin kärlek till Maria skulle den förlora sin identitet. Redan under medeltiden beskrevs Karmels marianska identitet med orden Carmelus totus marianus -Karmel är helt marianskt. De fromma legender som uppstod på 1200-talet och som berättar om en livlig kontakt mellan Maria och eremiterna på berget Karmel, – hur hon kom från Nasaret för att samtala med dem om sin Son, – visar vilken viktig plats mariafromheten intog i karmelitbrödernas liv.

3.
Från början har karmeliterna betraktat Maria inte bara som sin moder och drottning, utan också som en äldre syster som inkarnerar Ordens ideal och sålunda stimulerar till efterföljelse. Maria är ett perfekt föredöme för varje karmelit. Hon var och är en levande bok i vilken du kan avläsa vår regel, vårt lednadssätt. Vem har mer och bättre än hon uppfyllt vår regels centrala föreskrift, att dag och natt begrunda Herrens lag och vaka i bön? Om du ser Maria som din äldre syster får du en konkret bild av vad ditt liv bör vara. Det räcker att se upp mot Maria och försöka vara och göra som hon. Jungfrulig renhet, tystnad, oavlåtlig bön, begrundan av mysterierna, kärleksfull uppmärksamhet på Jesus, allt detta finner du på ett idealiskt sätt förverkligat i Maria. En av Karmels mystiker, Maria Petyt (1623-1677), förklarar att det är klokt att inte direkt vilja se in i solen, utan i stället se solen reflekterad i den fläckfria spegel som Maria är.

4.
Var aldrig rädd att din kärlek till Jungfru Maria kan stå i vägen för din kärlek till Gud eller till Jesus. ”Var inte rädd för att älska den heliga Jungfrun för mycket”, skriver Thérèse till sin kusin Marie Guérin, ”du kommer aldrig att älska henne tillräckligt – och Jesus kommer att bli mycket nöjd eftersom den heliga Jungfrun är hans Mor.”

5.
Att Maria aldrig fördunklar Jesu närvaro lär oss Kyrkan som vill att vi flera gånger varje dag vänder oss till Maria, och manar henne, Guds heliga moder, att be för oss. Om vad skall hon be? ”Att vi blir värdiga Kristi löften.”

6.
Var inte heller rädd att Marias närvaro kan störa din ensamhet med Gud. Maria stör inte din ensamhet utan hon slår vakt om den och fördjupar den.

7.
Du kan av Maria lära dig att inte behålla Jesus för dig själv utan att ge honom åt andra. I templet i Jerusalem lägger Maria utan att tveka sitt barn i Symeons famn, i Kana hänvisar hon till Jesus: ”Gör det han säger åt er”, vid korset ger hon honom åt oss alla. Försök att göra som hon: ge Jesus, dela ut honom genom din längtan, din bön, ditt offer, genom den kristusdoft du sprider (2 Kor 2:15).

8.
Du visar din kärlek till Jungfru Maria genom olika gester och böner. Be och upprepa gärna Marias sublima ord vid bebådelsen: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Be henne att hon ger dig något av sin öppenhet och disponibilitet, av sitt ja utan förbehåll.

9.
Om du vill växa i kärlek till Maria kan du med fördel vända dig till olika helgon om vilka du vet att de hade en stor kärlek till henne: våra stora helgon i Karmel, Bernhard av Clairvaux, Grignion de Montfort, Maximilian Kolbe… Låt dig inspireras av dem och be dem att de ger dig något av sin egen kärlek till Maria. Glöm inte den helige Josef: med vilken helig kärlek har han inte uttalat Marias namn! Och tänk på ängeln Gabriel och vad han måste ha ”känt” när han uttalade sitt Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig (Luk 1:28): vilken vördnad, vilken beundran! Och vilken förväntan och förtröstan att Maria skall säga ja och att världen skall bli räddad tack vare detta ja!

10.
Tacka den heliga Jungfrun ofta för att hon har kallat dig till sin egen Orden och gett dig sin egen dräkt, det heliga skapularet, som ett tecken på sitt särskilda beskydd och sin moderliga omsorg. Bär ditt skapular med vördnad och kyss det med kärlek när du tar det på eller av dig. Att ikläda dig skapularet är att ikläda dig Marias dygder.

11.
Du har givetvis en mariabild eller -ikon i din cell. Sätt upp den så att du kan se på den när du sitter vid ditt skrivbord. Hälsa den varje morgon när du stiger upp och betrakta den ofta med kärlek under dagens lopp, särskilt när du börjar din andliga läsning eller förbereder dig till den inre bönen.

12.
Gör varje lördag till en mariadag och gläd dig åt att då på kvällen högtidligt få sjunga Salve Regina där du kallar henne ”vita, dulcedo et spes nostra” (du vårt liv, vår salighet och vårt hopp). I denna i Kyrkan och i synnerhet i vår Orden så älskade maria-antifon sjunger du om din sorg över att du fortfarande lever i landsflykt, och om din längtan efter att se Jesus, och din förtröstansfulla visshet om att Maria till slut kommer att visa dig honom, sin välsignade Son.

13.
De olika mariafester som berikar det liturgiska året erbjuder dig många tillfällen att begrunda Marias liv, och hennes plats i Kyrkan och i ditt liv. Låt varje mariafest bli en riktig högtid då du särskilt fördjupar dig i hennes mysterier och visar henne din tillgivenhet och tacksamhet.

14.
Älska rosenkransen och be den gärna. I många privata uppenbarelser försäkrar Maria att hon sätter stort pris på denna bön, och i otaliga encyklikor har påvarna rekommenderat den. Detta betyder dock inte att du skall känna dig förpliktad att be hela rosenkransen (fem dekader) varje dag. Det är nog bättre att be en eller några dekader lugnt och långsamt än att be hela rosenkransen raskt för att hinna bli färdig inom en viss tid.

15.
Du kan be rosenkransen på många sätt, och det kan vara klokt att variera. Du kan begrunda de olika mysterier som nämns i början av varje dekad, eller du kan tänka på de ord du talar till Maria. Du kan också ge varje dekad en särskild intention och under själva recitationen tänka på och frambära just denna intention. Eller du kan helt enkelt bara vara hos Maria, inför hennes kärleksfulla blick. Var inte förvånad eller otålig när dina tankar ofta irrar omkring. Rosenkransen är ju också en bön för fattiga som inte lyckas att hålla sin uppmärksamhet oavbrutet riktad mot Maria. Medan uppmärksamheten ofrivilligt sviktar, fortsätter du att troget upprepa orden, så att åtminstone en del av dig dröjer kvar hos henne. ”Jag tror”, skriver Lilla Thérèse, ”att himmelens drottning såsom min Moder ser min goda vilja och är tillfreds med den” (SS s 217).

16.
Litanian till Jungfru Maria erbjuder dig många underbara ord med vilka du kan uttrycka din kärlek till henne. Litanian är kärlekens språk par excellence. Den som älskar uppfinner ständigt nya namn som han kan tilltala den älskade med.

17.
Det är viktigt att du uttrycker din kärlek till Maria genom olika fromhetsövningar. Men ännu viktigare är det att hela ditt liv blir en förlängning av hennes liv. Den salige Titus Brandsma skriver: ”Om karmeliten vill vara som Maria för att i hennes efterföljd få njuta av en mer fullkomlig gemenskap med Gud, då måste han verkligen vara ’en andra Maria’. Han måste låta Maria få leva i honom. Maria får inte stå utanför karmeliten, utan karmeliten måste i stället leva ett liv som liknar Marias i så hög grad att han lever med, i och genom Maria.”

18.
Du lever genom Maria när du erkänner henne som drottning i ditt liv. ”Jag har gjort henne till drottning och beskyddarinna över min himmel”, skriver den saliga Elisabeth av Treenigheten. I stället för att på egen hand besluta vad du vill göra, lägger du bestämmanderätten i Marias händer. Hon är långt mer skarpsynt än du, när det gäller att skilja på vad som gagnar och vad som skadar dig. I praktiken innebär detta att du under dagens lopp då och då säger ”stopp!” och tar dig tid att konsultera ”det goda rådets moder”. Du kan givetvis också vända dig till den helige Ande och be honom om ledning. Skillnaden är inte så stor som det låter. Maria och den helige Ande är innerligt besläktade. Andra Vatikankonciliet säger om henne att hon är ”liksom formad av den helige Ande” (quasi a Spiritu Sancto plasmata). Hon är ett konstverk utfört av den helige Ande. Ett konstverk som bär vittne om konstnären. Det kan inte vara en slump att Maria i liturgin anropas som advocata nostra, exakt det namn varmed Jesus benämner den helige Ande (paraklätos). Den helige Maximilian Kolbe vågar säga att Maria på sätt och vis är den helige Andes inkarnation. Visserligen tillägger han omedelbart att den helige Ande inte är inkarnerad. Men ”på något sätt” blir han ändå synlig för oss tack vare Maria. Det finns ju ingenting i henne som inte hänvisar till Anden.

19.
För Lilla Thérèse var det naturligt att vända sig till Maria innan hon började berättelsen om sitt liv: ”Innan jag grep pennan, knäböjde jag vid Mariastatyn… Jag bönföll henne att föra min hand, så att jag inte skriver en enda rad som hon inte skulle tycka om” (SS s 17). Detta betyder inte att du inte längre kan göra misstag, men inte ens detta behöver skapa problem. Det som du sagt eller gjort fel och som inte går att reparera, kan du anförtro åt Maria och lägga i hennes händer. Du kan vara säker på att hon förstår den himmelska alkemins konst och förmår förvandla järn till guld. ”Den heliga Jungfrun visar att hon inte är förargad på mig”, skriver Thérèse, ”hon underlåter aldrig att beskydda mig så snart jag anropar henne. Om jag är orolig eller bekymrad vänder jag mig genast till henne, och som den ömmaste moder tar hon sig alltid an min sak” (ib s 217).

20.
Du lever med Maria när du försöker handla som Maria har handlat eller skulle ha handlat om hon hade befunnit sig i samma situation. Du tar Maria som förebild och vinnlägger dig om att handla så att det inte finns någon diskrepans mellan henne och dig själv. Du kan till exempel spara mycket tid om du är villig att av Marias exempel lära dig hur du skall be. ”Må det ske med mig som du har sagt”, svarar Maria vid bebådelsen och visar därmed att hon står fullständigt till Guds förfogande. Den främsta meningen med varje form av bön, meditation eller kontemplation, är att växa in i Marias öppenhet, att låta din kropp och själ bli som Marias kropp och själ: ett öppet kärl som rymmer Guds liv. Eller negativt uttryckt: det gäller att växa bort från dig själv, från all självupptagenhet och självrådighet. Om du går i Marias böneskola är du inte ute efter andliga ”upplevelser”. Det enda du vill är att bli tom på allt eget för att skapa utrymme för Gud. När du väljer Maria till lärare i bönens konst, får du lättare upp ögonen för allt som hindrar Guds frihet och binder hans händer. Du upptäcker bättre var du fortfarande tjänar dig själv i stället för att vara ”Herrens tjänarinna”.

21.
Du kan också leva med Maria när du läser Bibeln. Hon kan lära dig att läsa Guds ord så som hon har lärt Jesus att läsa det. Hon var och är väl bevandrad i Skriften, i synnerhet i evangeliet, som är hennes egen historia. Hon kan inpränta i dig sin egen vördnad för Ordet som gjorde att hon lät Ordet stå kvar i dess fulla kraft, utan att kräva att alltid förstå (jfr Luk 2:50). Men att läsa evangeliet med Maria betyder framför allt att se Kristi ord förkroppsligade i henne. Ingen annan har så fullständigt konsekvent uppfyllt det första budet och bevarat hela sin kraft för Gud. På varje sida i evangeliet borde du klistra Marias bild och så göra Jesu ord till kött och blod.

22.
Maria kan också vara med när du firar eukaristi. Jesu kropp, som du tar emot i eukaristin, är ”född av Jungfrun Maria”. Hon har undfått den av den helige Ande, burit och närt den i sin egen kropp. Jesu eukaristiska kropp förnekar inte sitt ursprung. Den enhet som har funnits mellan hennes och hans kropp kan aldrig omintetgöras. Därför är varje kommunion också en åminnelse av Marias ja-ord, som fick Ordet att bli kött.

23.
Att leva i Maria är att veta att du har en moder och att du är omsluten av hennes moderliga kärlek. Du får känna dig trygg och skyddad under hennes mantel. ”En gång”, skriver vår heliga moder Teresa, ”när vi alla var i koret, försänkta i bön efter kompletoriet, såg jag Vår Fru i stor härlighet, i vit mantel under vilken hon gav oss alla sitt skydd” (Liv 36, 24).

24.
Maria är himlens port genom vilken Guds ömhet strömmar över världen. Hon är så genomskinlig att hon släpper igenom det gudomliga ljuset utan att fördunkla eller förringa det det allra minsta. Därför kan Gud utan risk använda henne för att göra sin moderliga kärlek handgriplig och konkret.

25.
När du läser helgonbiografierna märker du att det är just detta konkreta de söker hos Maria. Tack vare henne får Guds kärlek ett supplement av ”verklighet” för dem. ”Det finns ett modershjärta”, skriver den saliga Elisabeth av Treenigheten, ”nämligen den heliga Jungfruns hjärta, och du kan gömma dig i det.” När Lilla Thérèse talar om den nåd hon fick i Magdalena-grottan i klostrets trädgård, sammanfattar hon det hon fick erfara med dessa enkla ord: ”Jag var helt dold under Jungfru Marias slöja.” Och när hon under sin sjukdom har så svåra smärtor att hon står på gränsen till förtvivlan, ber hon Maria att ta hennes huvud i sina händer. Denna bild ger henne kraft att uthärda lite till.

26.
Att leva i Maria är att utan förbehåll våga anförtro sig åt hennes moderliga, formande kraft. Hon älskar att arbeta i det fördolda, att utnyttja nattens tystnad och frid. Därför är det betydelsefullt att på kvällen, innan du somnar, anförtro dig själv och ditt liv i hennes händer. Det ligger stor vishet i den gamla katolska seden att be rosenkransen medan man väntar på sömnen. När du sover gör du inget motstånd. Maria får då tillfälle att forma dig så som hon formade Jesus i sitt sköte under den tid hon väntade honom. Om du har ditt hem in sinu matris (i moderns sköte) och ger henne full frihet att forma dig som hon vill, börjar du nödvändigtvis så småningom att visa många likheter med Jesus.