1. Hur visste du att du hade en kallelse till Karmel?
Läsningen av lilla Thereses självbiografi gav mig en inre visshet, som sedan bestyrktes genom mitt besök (i karmelitbrödernas kloster) i Norraby under Kristi Himmelfärdshelgen 1971.
2. Vad och vem har hjälpt dig att finna denna kallelse?
Främst var det en inre dragning som sedan fick näring genom samtal med br. Emmanuel (som då var prior i karmelitbrödernas kloster).
3. Vilka råd skulle du ge till den som känner en längtan efter ett kontemplativt (karmelitiskt) klosterliv?
Be, besök ett kloster och lösgör Dig från allt som binder Dig!
4. Hur kan man veta om man har en kallelse?
Det är en trosövertygelse som etsar sig in i hjärtat. I början värjer man sig och tror att det inte är möjligt. Men om det är en äkta kallelse blir man inte av med den.
5. Är det möjligt att vara trogen ett och samma livsval ett helt liv? Vad kan man göra för att förbli trogen kallelsen som man fått från Gud?
Om man litar mer på Guds hjälp och nåd än på egen kraft, går det att leva ett helt liv i trohet. Man måste hela tiden förnya gåvan och offret av sitt liv till Herren. Dag efter dag.
6. Är du lycklig?
Jo på själens insida är jag lycklig, även när känslor, intryck, problem, händelser växlar på utsidan.