Novena för september månad
Tema: Kärlek
”Då jag betraktade Kyrkans mystiska lekamen hade jag inte känt igen mig i någon av de lemmar som Paulus beskriver, eller snarare, jag ville känna igen mig i alla… Kärleken gav mig nyckeln till min kallelse. Jag förstod att om Kyrkan har en kropp som består av olika lemmar, så kan inte den ädlaste och nödvändigaste fattas henne. Jag förstod att Kyrkan har ett hjärta och att detta hjärta BRINNER av KÄRLEK. Jag förstod att endast kärleken får Kyrkans lemmar att handla, att om kärleken slocknade skulle apostlarna inte längre förkunna evangelium och martyrerna vägra att utgjuta sitt blod… Jag förstod att KÄRLEKEN INNESLUTER ALLA KALLELSER, ATT KÄRLEKEN ÄR ALLT, ATT DEN OMFATTAR ALLA TIDER OCH ALLA ORTER, KORT SAGT, ATT DEN ÄR EVIG!
Då utbrast jag i min översvallande glädjeyra: O Jesus, min Kärlek, äntligen har jag funnit min kallelse, MIN KALLELSE ÄR KÄRLEKEN! […]
Det som barnet ber om är Kärlek… Det kan endast detta: älska dig, o Jesus! Det har förmenats att utföra lysande gärningar, det kan inte förkunna evangelium eller utgjuta sitt blod – men vad betyder det, bröderna arbetar i dess ställe, medan det lilla barnet håller sig nära Konungens och Drottningens tron; det älskar för sina bröder som strider… Men hur skall det vittna om sin kärlek, då kärleken ju bevisas genom gärningar? Jo, det lilla barnet skall strö ut blommor, sprida deras vällukt vid Guds tron och med sin klara stämma sjunga Kärlekens lovsång…
Ja min Älskade, så skall mitt liv förbrukas… Jag har inget annat medel att bevisa min kärlek än att strö ut blommor, det vill säga att inte försumma ett enda tillfälle till en liten uppoffring, inte en blick, inte ett ord, och att utnyttja de ringaste handlingar och göra dem av kärlek… Jag vill lida av kärlek och även njuta av kärlek, och så skall jag utströ blommor inför din tron, varenda blomma jag finner skall jag plocka åt dig, och medan jag strör ut dem skall jag sjunga (kan man gråta under en så glad handling?), jag skall sjunga även om jag måste plocka blommorna i törnesnåren.”
(Ur Självbiografiska Skrifter s. 171 och 173)
Ingen har större kärlek än den som ger sitt för dem han älskar. (Joh 15:13)
”När jag begrundade dessa Jesu ord förstod jag hur ofullkomlig min kärlek till systrarna var. Jag insåg att jag inte älskade dem så som Gud älskar dem.[…]
Å, Herre, jag vet att du aldrig kräver det omöjliga, du känner min svaghet och ofullkomlighet bättre än jag själv, du vet att jag aldrig skulle kunna älska mina systrar så som du älskar dem, om inte du själv älskade dem i och genom mig. Det var för att du vill skänka mig denna nåd du har gett oss ett nytt bud. – Å, vad jag älskar det, därför att det inger mig visshet om att vad du vill är att i och genom mig älska all som du bjuder mig att älska!…
Ja, jag känner att när jag är kärleksfull är det Jesus ensam som verkar i mig; ju mer jag förenas med honom, desto mer älskar jag också alla systrarna. När jag vill stärka denna kärlek i mig, särskilt då djävulen försöker framhäva felen hos den eller den systern, som är mig mindre sympatisk, skyndar jag mig att söka efter hennes dygder och goda avsikter, jag betänker att även om jag någon gång sett henne falla kan hon ju ha vunnit flera segrar, som hon av ödmjukhet döljer, och att också det som för mig verkar som ett fel mycket väl kan vara en god gärning enligt avsikten.”
(Ur Självbiografiska Skrifter s. 199-200)
Meditation
Kärleken är Andens frukt par excellence. Kärleken var Thérèses kallelse, vad hon strävade efter och det kristna livets fullkomning. Hon hade i sin familj upplevt kärlek och där fått lära känna Guds väsen: Gud är kärlek. I familjelivet hade kärleken närts av Guds självutgivande i den heliga mässan. Därför visste hon att kärleken närs av offer och hängivenhet; likgiltighet var något som var främmande. Hennes engagemang i hennes gudsvigda liv hämtade sitt bränsle i honom som hon visste älskade henne; hon visste att Jesus var kraften när hon själv älskade. Det är genom föreningen med Jesus som också vi blir till kärlek. Det är där vi blir ett med vår nästa, liksom vi blir ett med Jesus i kommunionen. Det är till detta vår Lilla Syster och hennes heliga föräldrar vill föra oss, nu när de äntligen kommer.
Böneintentioner
Vecka 36: Att vi medvetet öppnar våra hjärtan och välkomnar Jesus i den Heliga Mässan.
Vecka 37: Att vi av hjärtat engagerar oss i vår nästa och inte sluter oss för någon enda.
Vecka 38: Att vi tar oss tid att både delta i den Heliga Mässan så ofta vi kan och sedan troget lever den helga Mässans självutgivande liv i vardagen.
Vecka 39: Att vi alla, som nu ska få vörda Lilla Thérèse och hennes föräldrar på deras pilgrimsfärd genom våra länder, får all den nåd som vi längtat efter under dessa nio månaders förberedelse.