Ikonografin har sin grund i Guds människoblivande i Jesus Kristus. Guds Son kom till världen för att återge människan hennes ursprungliga värdighet som Guds avbild (grek: eikon – ikon). Ikonerna vill visa denna verklighet. Varje Kristus-ikon som andra gestalter är därför alltid genomstrålade av den himmelska härligheten, den återspeglas även i kläderna. Också byggnadernas och landskapens utformning pekar på att nyskapelsen i Kristus innefattar hela skapelsen.
Ikonen är ett öppet fönster mot himlen som visar att himlen även är här mitt ibland oss. Därför är perspektivet i en ikon omvänd, det smalnar mot oss. Himlen ser på oss, kommer till oss. Ikonen är en förbindelselänk mellan himmel och jord, den förmedlar kontakten med Gud och de personer den framställer. De blir närvarande. Ikonens syfte är att leda människor in i bönen, närmare Gud. Ikonen målas under bön. Den helige Ande kommer därför att ”impregnera” bilden för att sen stråla fram med Guds välsignelse och omsluta de som betraktar den. Det är även sed att låta ikonen välsignas av en präst. Då är ikonen på ett särskilt sätt vigd åt Guds tjänst. En ikon är förkunnelse. I stället för att tala om Guds skönhet målar vi Guds skönhet. Ikonen skall vara ett återsken av Guds härlighet, godhet och barmhärtighet. Den försöker göra det osynliga synligt och låta oss ana det outsägliga.
En ikon är också teologi och en utläggning av liturgins och Bibelns texter. Varje detalj och varje färgkombination har symbolvärde. De betecknar olika sanningar om vår kristna tro och leder oss djupt in i dess mysterier. I klostrets stillhet uppfylls vi av dessa mysterier och fascineras av dess skönhet. Att måla ikoner är ett försök att ge uttryck för Guds outsäglia kärlek och förmedla den åt andra. Ikonmålning har sin hemort i klostren, där man omges av och andas den atmosfär som ikonen vill förmedla. Att preparera träplattorna, är ett tidskrävande arbete. Innan själva målningen kan påbörjas behövs ett solitt lager av lim och krita som sedan måste putsats och bearbetas med stor noggrannhet. Därefter tecknas motivet in, varpå själva målningen börjar.
Ikonerna målas i äggtempera. Färpigmenten består av olika naturmaterial samt nu även av vissa syntetiska preparat. De olika färgerna har olika konsistens och egenart som man måste göra sig bekant med. Pulvret blandas med äggula, vatten och en droppe vinäger.Först målas grundfärgerna i mörkare färgtoner, sedan byggs motivet upp med allt ljusare färger. Den säregna tekniken ger målningen en vissa genomskinlighet, vilket bidrar till att ikonen förmedlar något av det gudomligas transcendens. Att måla en ikon är ett mödosamt arbete som kräver skicklighet, precision och inte minst tåladmod. Det kan ta lång tid, månader, ja även år ibland.
Ikonmålaren vill inte i första hand skapa ett eget konstverk, utan försöker i trohet mot den heliga Skrift, den kristna läran, Kyrkans tradition och liturgi och med bilden som medel, hjälpa människor till ett fördjupat tros- och böneliv. Ikonmålaren traderar ett budskap som är givet i ikonmotivet, samtidigt som han ger det nytt liv.