Joh 14:15-21.
Vi närmar oss pingsten, och därför låter Kyrkan oss läsa och höra texter som påminner oss om att vi behöver den helige Ande, och som uppmanar oss att vänta på honom och längta efter honom. ”Jag skall be Fadern”, säger Jesus, ”och han skall ge er en annan Hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande.” Det grekiska ordet som Johannes använder, nämligen ”paráklätos”, betyder både hjälpare och tröstare. Den helige Ande vill hjälpa och trösta oss.
Vi behöver hjälp och tröst på vår färd genom livet. Livet är inte lätt. Det finns få saker som vi är så eniga om som just detta. Det är svårt att vara människa. Om Jesus lovar oss en hjälpare och Tröstare är det därför att han vet att vi inte klarar av livet ensamma. Visserligen har Gud gett oss åt varandra för att vi skall hjälpa och trösta varandra. Men ofta består livets svårighet just i att vi istället för att hjälpa plågar och sviker varandra. Den hjälp vi får av varandra räcker inte. Vi som är kristna och vet om evangeliet och dess höga mål behöver ännu mer hjälp och tröst. Vår nya kunskap ger oss också ett nytt ansvar.
Vi borde älska varandra så som Jesus älskat oss, med en självförglömmande och offrande kärlek, och vi vet att vi inte gör det. Vi borde vara fullkomliga såsom vår himmelske Fader är fullkomlig, och vi vet att vi inte är det. En kristendom som inte räknar med den helige Ande gör människan ännu mer förtvivlad än hon var innan hon blev kristen. Allt det vackra och fina som evangeliet talar om är ju fullständigt ouppnåeligt för den som vill klara av det ensam. Faktiskt är kristendomen för många, många kristna en kristendom utan helig Ande. Kristendomen är för dem ingen gåva utan bara krav, ingen tröst och ingen vila, utan extra möda och extra ansträngning.
Men Jesus har lovat att sända Hjälparen. I princip har vi redan tagit emot honom i dopets och bekräftelsens sakrament. Hur skulle vårt liv inte ändras om vi verkligen tog emot den hjälp och den tröst han har kommit för att ge oss!
Jesus kallar Hjälparen sanningens Ande. Vi hade kanske väntat att Jesus kallat honom kärlekens Ande. den helige Ande är ju kärleken mellan Fadern och Sonen. Men Jesus kommer ofta med överraskande och oväntade uttalanden. Så även här. Hjälparen är sanningens Ande. Han hjälper oss genom att föra oss in i sanningen. Det är kanske det vi allra minst ville. Vi älskar våra illusioner som skyddar oss ot den hårda och skrämmande verkligheten. Vi längtar efter kärlek.
Men längtar vi verkligen efter sanningen? Flyr vi inte från den med sjumilakliv? Och förråder vi därmed inte också kärleken? För hur kan kärleken blomma om den inte är grundad på sanningen. Hur kan man ingå en bestående relation med en annan människa, om man inte vet vem man själv är och inte kan lita på att den andre vet vem han är? (Om vi verkligen vill göra något meningsfullt för varandra måste vi kliva ur våra roller och mötas som människor. Om vi inte är människor utan utklädda dockor finns det ingen chans att vi någonsin når varandra och bygger upp bestående relationer.)
Om vi vill älska varandra måste vi träna oss i att vara ärliga mot oss själva och mot varandra. Utan sanning finns det ingen kärlek. När vi enbart tänker på kärlek kan det hända att vi fastnar i våra subjektiva känslor. Vi tror att vi älskar därför att vi har sköna, härliga känslor. Men vi vet alla att det hör till känslornas natur att de kommer och går, uppstår och försvinner. Om vi däremot längtar efter sanningen och låter oss ledas av sanningens Ande, kommer vi ut ur vår egen subjektivitet och träder in i en objektiv verklighet, Vi lämnar vårt fängelse och går ut i friheten. ”Sanningen skall göra er fria”, säger Jesus (Joh 8:32). Därför är sanningens Ande också frihetens Ande.
Sanningens Ande hjälper och tröstar oss genom att leda oss in i sanningen. Vi kan skilja på tre olika sanningssfärer. Sanningens Ande leder oss in i vår egen sanning. Under hans ledning lär vi oss att så småningom se oss själva som vi är, med våra ljusa och mörka sidor, med våra möjligheter och våra gränser. Han lär oss att bejaka oss själva med allt vad vi upplevt och genomlidit, med hela vårt förflutna, med våra komplex och våra sår. Psykologin och kanske vår egen erfarenhet har lärt oss att det är svårt att se sin egen sanning i ögonen, så svårt att många behöver en psykoterapeuts hjälp. Ensamma vågar de inte gå in i sitt eget mörker.
Sanningens Ande är vår egentlige terapeut. Med hans hjälp är det möjligt att undan för undan se och bejaka hela vår verklighet. Det är möjligt därför att Anden, samtidigt som han för oss in i sanningen, också tröstar oss genom att få oss att förstå att vi är bejakade av Gud precis som vi är. Det är oändligt mycket lättare att bejaka sig själv och sin egen verklighet när man vet att man är bejakad av Gud. ”Var inte rädd att se dig själv som du är”, viskar Anden hela tiden inom oss, ”det är så du möter Gud, för han älskar dig som du är och inte som du inte är.” Han ger oss gratis psykoterapi, inte tre gånger i veckan, utan alltid, förutsatt att vi vill lyssna. ”Han skall vara hos er för alltid”, säger Jesus.
Sanningens Ande för oss också in i Jesu sanning. Jesus säger att han själv är sanningen. Därför kan sanningens Ande inte annat än ständigt hänvisa till Jesus. ”Han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör”, säger Jesus (Joh 16:13). ”Det är av mig han tar emot det han skall låta er veta”. Hur för Anden oss in i Jesu sanning? Till exempel genom att rikta strålkastaren på vissa Jesu ord eller handlingar. Vi vet alla hur ord som vi har hört eller läst tusen gånger plötsligt kan belysas och uppenbara ett oanat djup. Vi vet också att vi aldrig av oss själva hade kunnat få en sådan insikt.
Det är sanningens Ande som ”påminner” oss (Joh 14:26). Ibland gör han det direkt, utan en annan människas förmedling. Ibland gör han det genom en medmänniska, via en bok, ett brev, en predikan, en understrykning. Tack vare andens påminnelse blir döda ord levande. När den helige Ande kommer säger han aldrig: ”Här är jag.” Han säger: ”Här är Jesus.” Han tröstar genom att göra Jesus närvarande. Den tröst vi försöker ge andra skulle kanske bli effektivare om vi försökte göra som han!
Den helige Ande för oss till sist in i hela den heliga Treenighetens sanning. Anden är hemma hos Fadern och Sonen. Han är ju den som sammanälskar dem. När han lever i oss, när vi låter honom leva i oss, för han oss hem. Hans hem blir också vårt hem. ”Den dagen skall ni förstå”, säger Jesus, ”att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er.” Vi får, tillsammans med Jesus, i den helige Ande, säga: Abba, Fader. Sanningens cirklar vidgar sig hela tiden. Det börjar med vår egen sanning och slutar med den heliga Treenighetens sanning. Och först då, när vi hamnat i Guds sanning, förstår vi till fullo vår egen sanning. Eftersom vi är skapade till Guds avbild, kan vi inte förstå oss själva så länge vi inte förstår något av Gud, Avbilden måste se på sin urbild för att lära känna sig själv. sanningens Ande för oss in i vår egen sanning därför att han för oss in i Guds sanning.
Kära bröder och systrar, vi kan inte bättre förbereda oss till pingst än genom att redan nu öppna oss för sanningens Ande. ”Ni känner den”, säger Jesus, ”eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er.” Må han i oss tända en riktig passion för sanningen!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.