Luk 2:41–52. Om återfinnandet av den tolvårige Jesus i templet.
Varför firar vi den helige Josefs festdag nu mitt i fastan, den 19 mars? Fastan är ju åminnelsen och även deltagandet i Jesu lidande. Är den helige Josef indragen i detta lidande? Denna ikon visar att han är det. Hans ansikte har samma drag som Jesu heliga Ansikte på svepeduken. På ikonen ser vi Josef bära Jesus tillbaka hem sedan han återfunnit honom i templet i Jerusalem. Jesus håller en skriftrulle i sin hand där det står: ”Herren Ande är över mig ty han har sänt mig”. Jesu håller sin ”sändning” i sin hand, den uppgift han har fått av sin himmelske Fader. Josefs, hans fosterfaders sändning är att göra Sonen redo att fullborda denna sin sändning. Den helige Josef vet vad detta innebär.
Han var med när Symeon i templet profeterade om Barnet som skulle bli ett tecken som väcker strid och om det smärtans svärd som skulle genomborra Moderns hjärta. (Luk 2:22–35). Detta svärd genomborrade omedelbart Josefs hjärta. Han vet vad som väntar Barnet – och han säger ”Ja”. ”Ja”, som Abraham sade ”Ja” till att offra sin son, den förstfödde, som han hade kär (1 Mos 22). Abraham behövde inte offra sin son. Men Josef fick göra det – liksom Fadern i himlen fick göra det. På ikonen ser vi Josef bära Sonen på sina axlar som Abraham ”bar” sin son fram till offeraltaret. Josef lider, men samtidigt är hans ansikte fyllt av frid. Ty han vet att han fullbordar Faderns vilja – och att denna vilja är en god vilja.
Josef tror. Han tror som Maria tror. Bakom pojken Jesus synliga gestalt – hans människogestalt – ”ser” de hans gudom och de ”ser” hans Fader. I denna tro överlämnar de sig helt åt försynens skickelser hur dessa än visar sig. Tillsammans med Barnet har de sin viloplats i Faderns famn – i tilliten till honom. Hans Urs von Balthasar skriver att tron är som att bära tyngden av Guds härlighet i en dunkel natt, men att denna dunkla tro är ett deltagande i Jesu frälsningsverk . Josef bär barnet Jesus på sina skuldror, han bär tyngden av hela Guds härlighet. Han bär tyngden av den oändliga rikedom som finns i Jesus Kristus. I honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda. Han är Guds Ord, allt sammanfattas i honom, allt i himlen och allt på jorden, Josef bär hela Jesu mysterium.
I templet där de återfann Jesusbarnet fick Maria och Josef plötslig en glimt av Barnets mysterium. Barnet som Vishetens källa: ”alla häpnade över hans förstånd och de svar som han gav” – och hans ord till Maria och Josef när de förebrår honom för att de ängsligt måst söka efter honom: ”visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?” – ”en tois tou Patros mou” – ”jag måste vara i det som tillhör min Fader, i hans hus, i hans vilja”. Svärdet gick redan då in i Moderns och hans fosterfader Josefs hjärta. Josef bär Jesus på sina skuldror medan han liksom Modern begrundar vad som skett och de ord som Sonen uttalade. Han bär Jesus på sina axlar för att bära det fram till Fadern – bära det genom kors och död fram till Fadern … Barnet skall själv bära hela mänskligheten på sina axlar då han tar korset på sig för att föra varje människa hem till Fadern. Den helige Josef börjar redan nu detta bärande. I Sonen bär han även Jesu Kropp, hela mänskligheten på sina skuldror.
Jesu har en banderoll i sin hand: ”Herrens Ande är över mig ty han har sänt mig” Var det det som skedde i templet där ”han var hos Fadern”? Fick han där det tydliga medvetandet om sin sändning? : ”Herren har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga… befrielse för de fångna … förkunna året som Herren har valt” (Luk 4:18). ”Som Herren har valt”: på grekiska ”dekton” som kan betyda ett år då Fadern tar emot. Det är Jesus som skall öppna dörren så att vi kan komma in till Fadern som vill ta emot oss. Pojken Jesus har sett denna sin kallelse – den uppfyller honom. – den gör honom så tung, ty kallelsens rymd är oändlig … och Josef bär Barnet med dess tyngd.
Efter upplevelsen i templet blir livet för Maria, Josef och Jesus helt annorlunda. En dörr har öppnats in till Jesus sändning, till hans mysterium. Denna sändning kommer nu att vila över hela deras tillvaro. Ett nytt allvar, en ny stillhet sänker sig över deras vardag. Men samtidigt som denna dörr öppnades, öppnades dörren in till den himmelske Fadern. Gud Fadern träder nu ännu mer påtagligt in i deras hem. Barnets relation till Fadern blir mer och mer levande. Jesus hade uppenbarat detta för Maria och Josef då de återfann honom i templet: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?” Genom Barnets relation till Fadern dras Maria och Josef ständigt djupare in i denna relation.
Nu finns det en djup hemlighet i hemmet i Nasaret – som en strålande skatt, men samtidigt som ett ”mysterium tremendum”. De känner den alla tre, och den uppfyller dem. Men den är för stor att tala om – och kanske för smärtsam att röra vid… Så sänker sig tystnaden över dem – men det är en kärlekens tystnad – den är fylld av den helige Ande … och Fadern omsluter dem i sin famn.