Medan Lukas gärna betonar Marias roll i frälsningshistorien, understryker Matteus Josefs roll. Hos Lukas står Josef helt i skuggan, hos Matteus däremot är det han som leder den heliga familjen. Det är för honom och inte för Maria som ängeln visar sig och säger att han med Maria och Jesus måste fly till Egypten. och när faran är över därför att Herodes är död, är det åter till honom som ängeln säger att de måste återvända till Israel. Och när de har kommit till Israel är det åter Josef som får en uppenbarelse i en dröm att han måste bosätta sig i Galileen. När Lukas berättar om Marie bebådelse, nämner han ingenting om Josefs reaktion.
Matteus däremot säger inte ett enda ord om bebådelsen och talar uteslutande om Josefs hållning. Man förstår bättre att Matteus talar så gärna om Josef, när man vet att han skriver för omvända judar. Han vill bevisa att alla gammaltestamentliga profetior är uppfyllda i Jesus. Messias skulle vara Davids son. Han är Davids son – säger Matteus – ty Josef är av Davids släkt. Det är tack vare Josef som denna fundamentala profetia gått i uppfyllelse.
Vi karmeliter är glada när vi läser något om den helige Josef i evangelierna. Som söner och döttrar till Teresa av Avila har vi kärleken till honom i blodet. ”Jag förstår inte”, skriver Teresa, ”hur någon kan tänka på Änglarnas Drottning under den tid hon led så mycket tillsammans med Jesusbarnet utan att tacka Sankt Josef för den goda hjälp han gav dem båda. Den som inte har någon mästare för undervisning i bönens konst, den må ta detta ärorika helgon till sin mästare för att inte fara vilse på vägen” (Boken om mitt liv, 6,8).
”Ända till denna dag kan jag inte påminna mig att jag någonsin har riktat en enda bön till honom som han inte har uppfyllt. Det är förundransvärt vilka stora nådegåvor Gud har skänkt mig genom förmedling av detta välsignade helgon, från vilka faror till både kropp och själ som han har befriat mig. Åt andra helgon tycks Herren ha skänkt nåden att vara till hjälp i något särskilt behov, men erfarenheten har lärt mig att detta ärorika helgon står oss bi i alla behov” (ib 8).
När Josef märkte att Maria väntade barn kunde han inte annat än bli perplex. Han visste ju ingenting om bebådelsen och det stora som hänt med Maria. Kanske undrar vi: varför har Maria inte talat med Josef? Det finns ett enkelt svar. Hur skulle Maria kunnat tala med Josef? Hon var ju aldrig ensam med honom. De levde ännu inte tillsammans, och att före bröllopet ha ett samtal utan vittnen med sin förlovade var helt uteslutet i Israel. Men även om hon hade haft tillfälle att tala med Josef, får vi tro att hon skulle ha tigit.
Den hemlighet som Gud hade anförtrott henne angick hela den blivande Kyrkan. Den översteg oändligt den lilla familj som Maria och Josef stod i begrepp att stifta. Hon kunde inte efter eget gottfinnande förfoga över den. Maria stod med sin hemlighet mitt emellan det Gamla och det Nya Förbundet. I synagogan skulle fariseerna inte ha trott henne, om hon hade sagt att hon var Messias mor, och det nya förbundets präster fanns ännu inte. Till vem skulle hon gå? Hon kunde inte annat än tiga och överlämna allt i Guds hand. Och Gud handlade och sände sin ängel till Josef.
När Josef fick höra av ängeln att barnet i Marias liv var en frukt av den helige Ande, var det för honom säkert en oändlig glädje. Han fick åter tro på Marias renhet, vilket han innerst inne kanske aldrig hade upphört att göra. Allting föll på plats. Och vilken plats! Han fick vara med i den familj i vilken Messias skulle födas och växa upp.