Fastetid och påsk i Karmel

Ordet ”påsk” kommer från det hebreiska ”pasách” som betyder ”gå förbi”. När ängeln gick förbi israeliternas hem i Egypten vars dörrposter var bestrukna med ett lamms blod skonade han dem. Israeliterna kunde då fritt lämna Egyptens träldom och vandra in i det utlovade landet. Så kom ordet ”påsk” mer att betyda utgång, befrielse, övergång från träldom till frihet, och slutligen övergång från detta livet till det eviga livet. Det är detta Jesus har åstadkommit för oss. Men han gjorde det genom att själv gå den vägen. Han gick in i vår träldom under synden. Det var vår synd han bar i det tunga korset som lades på hans axlar, det var vår synd som orsakade hans död på korset. Men han uppstod för att ge oss del i sin uppståndelse och leda oss över från detta livet till det eviga livet, det liv han själv lever med Fadern i himlen. Det är denna händelse som på nytt aktualiseras i Påsken och som vi får ta del i. I Karmel lever vi detta mysterium på ett intensivt och fullödigt sätt.

Under fastans fyrtio dagar har vi förberett oss för att motta allt vad Jesus har uppnått för oss i sin påsk. Fastan har många aspekter. Jag vill lyfta fram den aspekten som även utgör Karmels spiritualitets medelpunkt: befrielsen. Vi är insnärjda i så mycket som binder oss fast vid oss själva och vid det skapade, vid så mycket som hindrar oss från att helt tillhöra Gud, och därmed komma in i den verkliga glädjen. I fastans öken är det inte så mycket vi kan fästa oss vid. I klostret finns en inskärpning av god mat, varje dag bjuds gröt som efterrätt, fredagen endast soppa och bröd, på några kvällar ingen ost eller den varma potatisen: ”Människan lever inte endast av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” sade Jesus då han i öknen frestades av satan. I Karmels öken finns inte heller TV, radio, internet-surfing eller annan ”underhållning”, i fastan heller ingen ”trevlig” lektyr.

Vi inbjuds att gräva efter skatten som finns dold under ökensanden: Jesus Kristus. I öknen är jordmånen tunn, skatten grävs fram så mycket lättare än i frodiga trädgårdars feta jordmån. Vi inbjuds att söka efter den kostbara pärlan. I Karmel har vi redan funnit den och med glädje har vi sålt allt, lämnat allt för att köpa denna Pärla: Jesus Kristus. Har vi funnit honom räknar vi allt annat som förlust mot att få äga honom (Fil 3:7-8). I öknen kan vi på nytt finna honom. Här finns inte något annat som kan tjusa och fascinera vår blick. Mitt i fastan visar Kyrkan Skatten för oss: Jesus i strålande skönhet på berget Tabor. Så får vi mod att vandra vidare i ökensanden mer och mer tomma, befriade från vår egoisms många bojor, fria till att Jesus kan ta med oss in i sin död och sin Uppståndelse, med in till det himmelska livet, redan nu.

Efter de fyrtio dagarna med Jesus i öknens stillhet och avskildhet närmar vi oss Påskens portal. Jesus går före: ”Se vi går upp till Jerusalem till frälsarens kors och pina, till Lammet som offrats för världen synd, för dina synder och mina” sjunger vi i mässan. Tillsammans med Jesus närmar vi oss Jerusalem, närmar vi oss Påskens drama. Det är som att gå in i en mäktig katedral. Denna påskens katedral kallas ”Den stilla veckan”, på latin ”Hebdoma Sancta” ”Den helige veckan”, det är årets heligaste vecka. Vi träder in i katedralen Palmsöndagen. Nunnorna och mässdeltagarna samlas i klostrets samtalsrum. Vi, bakom gallret och församlingen i klostrets ytteravdelning. Prästen läser de inledande orden om vår fastas fytiodagars förberedelse till högtiden och läser evangeliet om Jesu intåg i Jerusalem. Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. När profeten Sakarja skulle profetera om den kommande Messias ropar han ut: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.

Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle” (9:9). Jesus väljer att rida på ett träldjurs fåle som de fattiga gör. Han kommer saktmodig, ingen kan vara rädd för honom. Folket ser ändå att han är den konung Israel har väntat på genom hela sin historia och hälsar honom med palmkvistar i händerna: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung” (Joh 13). Och vi tar del i folkets hyllning. Medan församlingen tågar in i kapellet i klostrets ytteravdelning tågar vi dit genom våra klostergångar. I kapellet möts vi av Jesu lidande. Hela passionsberättelsen läses, medan församlingen står upp. Berättelsen framställs genom att prästen läser Jesu repliker och några systrar läser folkets och berättarens repliker. Efter evangeliet och predikan fortsätter mässan med offertoriet: frambärandet av våra gåvor symboliserade av altarets bröd och vin, men som i dag får ett mer laddat innehåll. Ty denna dag ger vi vår fastekollekt till hjälp för nödlidande.

Efter palmsöndagen blir det extra stilla i klostret. Under fastan har vi haft storstädningar och andra större arbetsuppgifter, men nu när vi gått in i Påskens katedral faller stillheten över klostret. I denna vecka har vi ingen rekreation på kvällarna för att vi kan få mer tid till att begrunda det stora mysteriet vi dras in i, och för att vi i bönen kan vara litet mer tillsammans med vår Herre. Vi vet att vi nu genom vår kärlek till honom kan lätta den börda han då bar. I den stilla veckan följer vi Jesu dag för dag. På måndagen hör vi evangeliet om Maria i Betania som smörjer Jesu fötter med dyrbar nardusbalsam. Och Jesus kommenterar att detta sker för hans begravning. Han vet vad som väntar honom. På tisdagen hör vi om Judas som går till översteprästerna och säger att han vill utlämna honom åt dem. På onsdagen säger Jesus åt lärjungarna att en av dem kommer att förråda honom… så kommer skärtorsdagen då detta blir en verklighet.

Den stilla veckan är judarnas påskvecka. I sju dagar minns de uttåget och befrielsen från slaveriet i Egypten. På den sista dagen skall de offra påskalammet i Templet och tillsammans äta det på kvällen. Jesus vill fira denna Påsk med sina lärjungar. Han ber dem förbereda Påskalammet och allt som hör till Påskmåltiden: bland annat det osyrade brödet och vinet. Jesus inleder måltiden med att tvätta lärjungarnas fötter. Därav vårt svenska namn på dagen: ”Skärtorsdag”, skär betyder ”ren”. Att tvätta någons fötter ansågs av judarna vara den lägsta tjänst som finns, det var en slavs uppgift, inte ens en judisk slav fick utföra den. Jesus intar denna den nedersta platsen. Han ber oss att göra som han, att tvätta varandras fötter, att tjäna varandra.

I klostren är det tradition att återuppleva, att aktualisera denna händelse. Hos oss böjer sig priorinnan ner framför varje syster och tvättar hennes fötter. Medan vi reciterar händelsen sådan Johannes beskriver den i sitt evangelium. Det är gripande att känna hennes händer tvätta mina fötter, jag sluter ögonen och tänker att det är Jesus som tvättar dem. ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig” sade han till Petrus. Jesu gest har ju även denna innebörd, den sammanfattar hela påskens mysterium: Jesus dör för att tvätta oss rena från synden och därmed föra oss in i en innerlig förening med honom. Under själva måltiden blir detta ännu tydligare. När Jesus, så som husfadern i alla de judiska hemmen gjorde, tog brödet, välsignade det, bröt det och gav åt lärjungarna sade han: ”Detta är min kropp som blir offrad för er”(Luk 22:19). När han tar vinet och frambär det som tacksägelse till Gud fogar han till: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). Jesus utger sig själv helt och hållet till lärjungarna, till den grad att de får äta honom. Det som kommer att ske följande dag: hans död på korset blir redan nu en verklighet. Jesus ger sitt liv för oss för att ge sig själv åt oss. Skärtorsdagsmåltiden är Kyrkans första mässa, firad av Jesus själv. Varje mässa är en aktualisering av denna mässa som han firade skärtorsdagen.

Skärtorsdagsmässan firas därför mycket högtidligt. Den börjar på kvällen klockan sex för att vara så nära den ursprungliga tiden som möjligt. Under den storslagna hyllningen av Gud i Mässans ”Gloria” ringer vi med dubbla klockar. Men efter detta knyter systrarna ihop de tjocka klockrepen och tar bort klostrets handklockar med vilka vi ger signal till klostrets olika sysselsättningar. Inga klockor skall höras mer innan Uppståndelsenatten. Nu råder den stora tystnaden… nu går Jesus in i sitt lidande. När mässan är slut hämtar prästen det heliga Sakramentet, eukaristin, i tabernaklet (i den Katolska Kyrkan bevaras altarbrödet, den konsekrerade hostian det vill säga Jesu kropp i kyrkorummets tabernakel). Han ställer det på altaret och vi tillber Jesus dold under hostians ringa slöja. Sedan går han i procession med Sakramentet och ställer det i en öppning in mot systrarnas kapell, så att båda församlingen och vi kan tillbe det… tillbe Jesus.

Denna ceremoni vill aktualisera Jesus som tillsammans med sina lärjungar efter påskmåltiden går ut till Getsemane trädgård. Vad upplever Jesus här i Getsemane? Ser han ner i den avgrund som synden är? Tar han på sig hela världens synd för att bära den upp på korset och så befria oss från den? Ser han ner i dödens fruktansvärda avgrund, en avgrund där inget ljus mer finns, den eviga döden, där Gud inte finns: helvetet. Han vill gå in i här för att befria oss från att komma dit. Det kostar: smärtans tyngd får honom att svettas blod. Jesus tog med sig några lärjungar för att vaka med honom. Men de somnade. Genom alla tider har de kristna velat gottgöra detta och vakat med Jesus den natten. Vi gör det fram till klockan tolv. Vi delas upp på två ”pass”, med två timmars bön för varje grupp. Vi sitter där framför det utställda sakramentet och är där hos honom. Hur varje syster gör detta, är hennes hemlighet. I denna natt blir Jesus tillfångatagen och förd till översteprästerna. De börjar förhöret redan denna natt. De hånar honom, spottar på honom och slår honom. På morgonen för de honom till Pilatus, den romerska ståthållaren. Endast han hade befogenhet att fälla en dödsdom.

Kommande morgon: långfredagen vill vi vara med Jesus i allt han nu genomlever. Nu firar Kyrkan de ”Tre Dagarna”, världshistoriens viktigaste dagar: Jesu korsfästelse och död fredagen, hans vistelse i dödsriket lördagen, och hans Uppståndelse Påskdagen. Liturgin på morgonen fredag och lördag kallas ”Tenebres” – ”Mörkrets timmar”. Dessa två dagar har vi en stor ljusstake med många ljus placerad mitt i koret. De långa psaltarpsalmerna och Jeremias klagosånger där vi hör Jesu röst ropa ut sin smärta, avslutas varje gång med att ett av ljusen i koret släcks. Till slut är allt mörkt. Har mörkrets makter övervunnit Ljuset? Långfredagen är en så stilla dag, det är årets sorgedag. En profet skriver: ”De skall se upp till honom som de har genomborrat. Och hålla dödsklagan över honom som efter ende sonen”(Jfr Sakarja 12:10). I dag är årets stora sorgedag, fastedag och botdag och i refektoriet bjuds endast på bröd och någon dryck.

Enligt evangelierna dog Jesus på korset klockan tre. Då hölls dagens andra stora gudstjänst. I dag firas ingen mässa, ty Jesu död på korset är Mässan. Gudstjänsten börjar med att prästen kommer in och lägger sig raklång på golvet. Ett tecken på den djupaste sorg. Sedan lyssnar vi till olika läsningar ur Bibeln som profeterar om den kommande Messias lidande och hans frälsande död. Sedan följer den stora hyllningen av korset, varefter systrarna och församlingen kommer i procession och hyllar korset, kysser honom som är fäst på det. Vi mottar kommunionen, hans kropp i sakramentet, eukaristin. I dag är det så meningsfullt. Det var i dag, långfredagen han gav sig helt åt oss då han dog på korset.

Efter gudstjänsten är det på nytt den stora tystnaden. Jesus Guds Son är död. Jesus, Guds Ord har tystnad. Också vi inskränker användandet av ord. Liturgins böner inskränks till det minimala. Medan vi annars under vår procession från kapellet till refektoriet ber högt för de avlidna vandrar vi nu i stillhet. Denna tysta procession säger mer än vad ord kan uttrycka. Det är som vi vandrar fram dragande hela mänskligheten med oss i detta sorgetåg. Hela mänskligheten dras in i sorgen över vad vår synd har förorsakat hela världen och även Gud själv. Vi vandrar fram medhela mänskligheten för att dra alla med fram till Korset där Jesus befriar oss alla.Klockan 19 har vi Vesper med korsbön: Vi ber Kyrkans stora botspalm: ”Gud varmig nådig i din stora barmhärtighet” med utsträckta armar som Jesus på korset. Vi kan fästa våra blickar på det stora krucifixet framför oss och låta Jesus själv be denna bön i oss. Han som på korset ber för hela världens frälsning. Därefter: intagandet av litet bröd, följd av dagens sista tidebön.

Kommande dag, påskaftonen bär en allvarlig prägel. Jesus ligger i graven. Vad sker där? De ortodoxa ikonerna visar Jesus som stiger ner i dödsriket, där han binder djävulen och för ut hela människosläktet, befriad från dödens och synden och djävulens herravälde. ”Tenebres” firas på liknande sätt också denna morgon, men med andra psaltarpsalmer och läsningar. Hoppet om uppståndelsen skönjer fram. Samtidigt som vi är medvetna om denna Jesu kanske mest smärtorika upplevelse, hans direkta konfrontation med själva synden och helvetets fasa, så sjunger det inom oss att… snart… snart är det Uppståndelsefesten! Vi alla förbereder den på våra olika områden. Till kapellet skall blommorna ställas i ordning, de finaste mässkläder och ornamenten tas fram. Systrarna förbereder påskmåltiderna och samlingsstunden på natten. Denna dag går fort förbi. Som på julaftonen lägger vi oss tidigt, för att fira Uppståndelsen på natten.

Vi möts utomhus klockan 23. Där har några systrar tänt påskelden. På den tänder Prästen sitt ljus och ger sen ljuslågan vidare till alla närvarande. Medan prästen sjunger ”Kristi Ljus!” Jesus, Världens Ljus har fördrivit världens mörker! Vi går i ljusprocession till kapellet där vi lyssnar till det högtidligt sjungna ”Exultet”: en uråldrig hyllning till Påskljuset och en proklamation av Jesu Uppståndelse. Sen lyssnar vi till läsningar från det Gamla Testamentet som berättar om Guds väldiga gärningar genom hela historien. Vi blir aldrig trötta på dessa texter där Guds kärlek så tydligt träder fram. Precis klockan 24 sätter kyrkklockorna in med sitt jubel och vi sjunger lovsången till Gud: ”Ära vare Gud i höjden”! Nu har Jesus uppstått från de döda! Efter denna härliga mässa möter vi i samtalsrummet de som deltagit i Mässan. Och sen… firar vi systrar påsk till långt in på natten!! Med marsipangodis, varm choklad och nybakat russinbröd! Ingen måltid i världen kan vara med smakfull som denna och ingen glädje mer överväldigande än den som springer fram ur den öppnade graven! Ur Jesu Uppståndelse!

Vi vandrade i fastans öken i fyrtio dagar, men Påsken firas i femtio dagar. I femtio dagar lyder Påskens jubel genom hela liturgin och i klostrets gånger och celler, i liturgin med Kyrkans böner och psalmer, i klostrets celler i systrarnas hjärtan. Nu är det ingen fasta längre, trädgården står i blom, allt andas det nya livet och Uppståndelsens glädje. Under den stilla bönen i kapellet har vi ofta tabernaklet öppet så att vi i den utställda monstransen kan tillbe Jesus dold i nattvardshostian. Det är som om Jesus där strålar i Uppståndelses härlighet och liksom sjunger mot oss: ”Jag är Uppstånden och är ännu hos dig!” Vi skulle vilja lägga Uppståndelsens glädje in i varje människa: Jesus lever, i varje människa har han Uppstått för att vara med varje människa, varje ögonblick av hennes tillvaro och omvandla allt i hennes liv till glädje. Så underbar är Verkligheten!

Skrivet av en karmelitnunna.