Maria drar aldrig uppmärksamheten till sig själv, utan som den renhjärtade människa hon är leder hon alla vidare till Kristus. Hennes stora uppdrag är just att förmedla kontakten med honom. Han är vår enda medlare och överstepräst hos Fadern (Heb 4:14). Maria vill bara förmedla Kristi nåd till oss på ett moderligt och ömsint sätt. Hon skymmer aldrig vår blick på Kristus. Hon kan aldrig fördunkla honom i vårt trosmedvetande, bara förtydliga och förklara. Han är alltid vår Frälsare (jfr Luk 2:11). I Maria ser vi vad det är att vara helt och hållet frälst av Guds nåd. Frälsningen är en Guds oförtjänta gåva, som vi bara kan ta emot. Men vi behöver också någon som kan lära oss hur vi skall ta emot nåden. Någon som kan lära oss att säga ja till Gud. Också det är en konst. Marias fiat — ”Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38) — är och förblir urbilden för hur den frälsta människan accepterar Guds nåd i Kristus.
Det som vi alla borde vara — genomskinliga och lyhörda för den Helige Ande — det är Jungfru Maria mer än någon annan. Hon är i ordets fulla bemärkelse ”Andens tempel” (jfr 1 Kor 6:19). Hela hennes personliga liv stod till Andens förfogande. Det finns alltså ett djupt teologiskt samband mellan den Helige Ande och Maria. I den katolska helhetssynen är en av Marias främsta uppgifter att göra Andens väsen och verk synliga och närvarande på ett ur mänsklig synpunkt förståeligt sätt.
Därför har man ibland också förebrått katolicismen att den låtit Maria överta den Helige Andes roll och överglänsa honom. Och visst kan det ha förekommit en del mariologiska överdrifter. Men vi behöver Maria för att klarare förmå urskilja den Helige Andes osynliga väsen och verkan. Han som är sanningens Ande verkar mitt i vår värld. I Maria ser vi hur hans sanning segrat till fullo. I Kyrkans tradition har man därför sett Maria som den som besegrar allt som är osant. ”Jungfru Maria, Guds Moder, du ensam har krossat alla heresier”, sade kyrkofäderna.
Alla irrläror i kristendomens historia krossas milt, men ändå obevekligt, av den olärda judinnan från Nasaret. Ännu en av det kristna livets ständigt återkommande paradoxer! Men så har det varit genom hela kyrkohistorien. I Maria blir Andens totala herravälde synligt. ”Det finns en rik och slående analogi mellan dogmen om den obefläckade avlelsen, hennes absoluta renhet, hon som var Sedes Sapientiae (vishetens säte) och dogmen om den Heliga Stolens ofelbarhet, dess absoluta renhet som Cathedra Sapientiae (vishetens stol)”, skriver M.J. Scheeben (1835—1888).
Bakom den obefläckade Maria och den ofelbare Petrus står alltid den Helige Ande. De är bara hans redskap. Det är han som ger Maria den fulla heligheten och Petrus den sanna läran. Han behöver dem bägge för att förmedla något av sitt osynliga mysterium till hela Kyrkan på ett synligt sätt, både i kvinnlig och i manlig gestalt. Kyrkan är i ständigt behov av Andens bistånd — och hon får det både genom Petrus och Maria — både genom mannens och kvinnans karismer, som är olika till form och uttryckssätt men lika till sitt innersta väsen.
Jungfru Maria har på ett unikt sätt fått del av Andens gåva. Därför förblir hon alltid en ledstjärna för alla kristna, den morgonstjärna — Stella matutina som hon brukar kallas — som gått upp över den nya skapelsen. Vid Jesu sida, han som är både hennes barn och Frälsare, kämpar hon för Guds seger. Och det gäller livets alla områden. Ibland har det funnits en viss benägenhet att framställa henne på ett verklighetsfrämmande, ja, sockersött sätt. Men den bilden har ingen grund i Skriften, allra minst i vad hon själv förkunnar: ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa” (Luk 1:52). Traditionen har alltid i Maria sett den starka kvinna som — i likhet med sina gammaltestamentliga systrar Debora, Judit och Ester — kämpar för rättvisans seger.
Vi behöver bara tänka på Czestochowa, där Maria vördas som Polens drottning, som bringat både svenska ockupanter och mer sentida efterföljare på skam, eller på Guadalupe i Mexico, där hon anropas av hela Latinamerika och inspirerat otaliga till kamp för ett bättre samhälle. Eftersom hon är rättfärdighetens spegel, litar man helt på hennes förbön: ”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan” (Jak 5:16). Som den Obefläckade krossar Maria allt som är osant och falskt, antingen det nu rör tros- eller samhällslivet eller vårt eget personliga liv. Inte minst när det gäller alla förvillelser på sexuallivets område kan Jungfru Maria fungera som ett välbehövligt korrektiv. Hon ger oss alltid kraft att bekämpa synden och hänge oss åt Jesus Kristus, som ville födas av henne och bli en av oss.
(Ur: Trosmeditation. © Karmeliterna)
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.