Juli
Självbehärskning
Text
Kärleken närs av offer, ju mer en människa nekar sig naturlig tillfredsställelse, desto starkare och mer oegennyttig blir hennes ömhet.
Jag minns att jag som postulant ibland var så starkt frestad att gå in till er för att få några droppar glädje, att jag måste rusa förbi ert kontor och klänga mig fast vi trappräcket. Jag kom på en massa saker att ansöka om och fann tusen skäl att ge efter för min natur . . . Vad lycklig jag nu är för att jag redan i början av mitt klosterliv lärde mig att försaka! Jag njuter redan den belöning som utlovats dem som kämpar tappert. […]
När jag förstod att jag inte kunde göra något av mig själv, verkade uppgiften inte svår längre (Lilla Therese hade utnämnts till att vara novismästarinnans andra hand), jag kände att det enda nödvändiga var att alltmera förena mig med Jesus och att jag skulle få det övriga på köpet( Jfr Matt 6:33). Och mina förhoppningar har verkligen inte svikits. […] På avstånd kan det väl verka underbart att göra gott för själarna, att lära dem älska Gud alltmera, att forma dem efter sina personliga idéer och synpunkter. På nära håll är det precis tvärtom, det underbara har försvunnit. . . Man känner att det utan Guds hjälp är lika omöjligt att göra gott som att få solen att skina om natten . . . Man inser att man ovillkorligen måste undertrycka sina personliga böjelser och uppfattningar och leda själarna på den väg som Jesus utstakat för dem och inte försöka få dem att följa ens egen kurs. Men det är inte det svåraste; det mest påfrestande är att ge akt på deras fel och brister och obevekligt bekämpa dem.
[…] Jag skulle tusen gånger hellre ta emot förebråelser än rikta dem mot andra, men jag känner att detta måste vara ett lidande för mig, ty om man handlar efter sina naturliga impulser är det omöjligt för den själ vars svagheter man vill avslöja, att inse sina fel. (Ur Självbiografiska Skrifter s. 212-214)
Meditation
Vi skapades till att härska över skapelsen, vi föll, men Han, i vilken vi skapades, återinsatte oss i friheten och vi kan nu i den heliga Anden älska skapelsen genom det sanna nya herradömet. I denna fulla självbehärskning strålar den nya människan fram, den nya människan som är Jesus i oss. Vi kan försöka om och om igen att på egen hand vara herrar, i högmod kämpa för att nå självförverkligande. Det är först när vi inser att vi inte kan göra något av oss själva som självbehärskningens frukt mognar och vi verkligen kan älska Jesus och vår nästa så som Han, i Honom, förenad med Honom. Här är man helt i Guds hand, ett redskap som Han brukar för andras väl. Självförsakelsen kommer då till sin rätt och får kärleken att ge de mest vackra frukter.
Böneintentioner:
Vecka 27: Att vi inser vår höga kallelse och vågar leva den.
Vecka 28: Att Lilla Thérèse föredöme i självförsakelse inspirerar oss till kärleksoffer.
Vecka 29: Att vi i svåra situationer gör som Lilla Therese: väntar oss allt från Jesus.
Vecka 30: Att vi i bön och gärning låter oss föras av den Heliga Anden.