Artiklar

Om Jesu påskmåltid och eukaristin

Hur framställer Jesus sitt frälsarverk? Jesu hela sändning är att vara gåva. Evangelierna berättar på vilket sätt han är denna gåva och på vilket sätt vi kan ta emot den. Men det finns en händelse i Jesu liv i vilken han sammanfattar, synliggör och förverkligar hela sin kallelse. Under Jesu sista påskmåltid uppfyller och fullbordar Jesus hela det Gamla Testamentet med dess olika traditioner, religiösa seder, offer och messiasförväntningar. Hans sista måltid med lärjungarna och instiftandet av eukaristin sammanfattar och framställer hela Jesu frälsarverk. ”Eukaristi” är det namn den katolska Kyrkan gett altarets sakrament, då bröd och vin under den helige Andes åkallan och prästens ord ”in persona Kristi” förvandlas till Kristi kropp och blod.

Eukaristin
Broder Wilfrid Stinissen firar eukaristin
Broder Wilfrid Stinissen firar Eukaristin[/caption] Broder Wilfrid Stinissen firar eukaristin.[/caption]Judarna hade firat påskfesten ända från befrielsen från Egypten, men omkring 700 f.Kr. blev påsken judarnas centrala kult och offrandet av påsklammet betraktades som återlösande, det gav befrielse från synd.

Vid påsken slaktades först lammen i templet, varefter man tog dem med hem att ätas under den högtidliga påskmåltiden.

Både genom slaktandet av lammet och blodsbestrykandet på husens dörrposter befriades israeliterna ut ur fångenskapen i Egypten. Prästerna i templet strök de slaktade lammens blod på altaret, som israeliterna strukit lammets blod på dörrposterna. Det var detta blod som räddade dem från döden så att de fritt fick vandra ut från fångenskapen (2 Mos kap 12). Jesu kors är de träbjälkar som nu bestryks med Jesu blod. Det är detta blod som befriar oss från den eviga döden och räddar oss från vår egentliga fångenskap: synden.

Vid Jesu sista påskmåltid tar Jesus brödet och ger åt lärjungarna med orden att det är hans kropp som utges för dem och sedan räcker han dem vinbägaren och säger att det är hans blod som utgjuts för dem. Brödet och vinet har förvandlats till Jesus kropp och blod. Med detta aktualiserar Jesus sin egen död som skall äga rum kommande dag: långfredagen. Han instiftar nu eukaristin som genom tiderna åter och åter kommer att närvarandegöra Jesu offerdöd den första långfredagen. Jesus väljer att utge sig själv under judarnas påskfirande. Påsken var den fest som tydligaste visade Guds frälsning och Gud förordnade att den skulle ihågkommas släkte efter släkte: ”Ni skall ha denna dag till en åminnelsedag och fira den som en Herrens högtid. Såsom en evärdlig stiftelse skall ni fira den, släkte efter släkte.” (2 Mos 12: 7,12–14) Det är denna högtid som Jesus nu firar med sina lärjungar. Denna åminnelsefest hade tidigt kommit att kallas det osyrade brödets högtid eftersom man mindes hur israeliterna under flykten i alla hast hade tagit mig sig bröd-deg som inte haft tid att jäsa. Under påskmåltiden fick därför även brödet och vinet inta en viktig plats, tillsammans med bittra örter som symboliserade folkets lidande under fångenskapen (5 Mos 16:1-7).

Matteus skriver: ”Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ’Tag och ät, detta är min kropp’. Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ’Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse’(26:26-28). Jesus säger att hans blod är förbundsblodet vilket hänvisar till förbundet Gud slöt med sitt folk på Sinai berg. Som förbundet ingicks genom att offerdjurets blod stänktes både på altaret, som representerade Gud, och på folket (2 Mos kap 24), så ingås det nya förbundet nu i Jesu utgjutna blod. Jesus ger sitt blod som gåva båda till Fadern och till oss för att förena oss med Gud.

Under eukaristifirandet sker den verkliga föreningen mellan Gud och människan. Här fullbordas förbundet mellan Gud och människan. Jesus ger sig helt åt människan, till den grad att han blir mat som hon kan äta. Jesus, som ju är Gud, och människan blir här helt ett. Jesus ger sig åt människan som gåva för att göra det möjligt för henne att ge sig helt åt honom som gåva.
När förbundet ingicks på Sinai gav Gud folket de tio budorden, rättesnöret för hur de skulle leva och förbli i den förtroliga relationen till Gud. Under instiftandet av det nya förbundet ger Jesus också ett budord, det nya budordet: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra så som jag har älskat er”. Och nu förmår vi hålla detta bud, ty genom att motta eukaristin lever Jesus själv i oss. Mänskligheten väntade på denna stund för att bli i stånd att även hålla de tio budorden som Gud gav i det första förbundet.

Ytterligare ett frälsarverk som tydligt kommer fram i Jesus påskmåltid är försoningen. Att Jesus utger sitt blod till syndernas förlåtelse pekar på judarnas årliga försoningsdag Yom Kippur. Före templets förstörelse gick översteprästen då in med lammets blod i templets ”Allra heligaste” och stänkte det på nådastolen, förbundsarken. Det är först nu i Jesu blod som vi verkligen befrias från våra synder. Jesus utger det redan under denna sista måltid och säger: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:27–28). Det är genom att synden blir utplånad och förlåten som förbundet förverkligas.

Jesus ser påsklammets offerliturgi med hela dess rika innebörd vara det offer som mest är en profetia om honom. Det är i denna ”form” han förverkligar sitt frälsarverk. I Jesus förverkligas påsklammets betydelse till fullo. I Jesus blir hans blod det som frälser mänskligheten från slaveriet under synden och djävulen och liksom hela påsklammet åts av dem som offrade det, så ger Jesus sig helt och hållet som gåva åt oss i brödets gestalt. I semitiskt språkbruk betecknar ordet ”kropp”, som Jesus använder då han utger sig själv i brödets gestalt, hela människans person, både kropp, själ, ande och självklart också blodet. Men Jesus har velat framhäva blodets egen speciella betydelse då han utger det separat under vinets gestalt. De båda gestalterna pekar på olika aspekter i Jesu frälsarverk, brödet på hans gåva av sig själv, och utgjutande av hans blod på reningen från synden, syndens förlåtelse och det nyupprättade förbundet.

När Jesus under den sista måltiden tar brödet i sina händer och bryter det och ger det till lärjungarna, visar han att det är han själv som ger sitt liv och inte bödlarna som dagen därefter tar hans liv när de dödar honom. När han bryter sin kropp i det utgivna brödet, väller hans blod redan fram, och han fångar upp det i vinbägaren för att ge det åt sina lärjungar, som sedan ger det vidare till kyrkan. Hans blod kommer att fylla varje gudstjänsts vinbägare till tidernas slut.